För oss jägare är vargen ett -problem. Den dödar våra jakthund-ar och försvårar eller omöjliggör klövviltsförvaltningen. Jägarna, markägarna och tamdjuruppfödarna är de som får betala det högsta priset för vargens återkomst.

Torbjörn Lövbom Ordförande Svenska Jägareförbundets Rovdjursråd

Gunnar Glöersen Rovdjurexpert Svenska Jägareförbundet

Samtidigt har vargen varit och är en naturligt förekommande art i vårt land, även om den under en period var utrotad. Riksdag och regering har därför beslutat att vi ska ha varg och de kräver tillsammans med EU livskraftiga stammar av alla stora rovdjur.
Det finns de som fortfarande tror att en nollvision är en framkomlig väg. Vi menar att så inte är fallet. Vår uppgift är att hitta lösningar som gör att problemen minimeras så långt det är möjligt.
Det är mot den bakgrunden Jägareförbundet sagt ja till införlivande av nya vargar om den naturliga invandringen inte räcker till.
Vårt medlemskap i EU gör att Sverige måste ta hänsyn till de direktiv som medlemskapet för med sig. I frågan om varg betyder det att vi som nation måste sträva efter en vargstam som har en gynnsam bevarandestatus.
Just nu pågår en rovdjursutredning som ska lämna förslag på hur många vargar som krävs för att nå detta mål. Jägareförbundet bevakar frågan mycket noga och vi ingår också i den nya utredningen.
Vi vet i dagsläget inte vad utredningen kommer att komma fram till. Däremot vet vi att alla forskare är eniga om att dagens inavlade vargstam måste tillåtas bli betydligt större för att nå gynnsam bevarandestatus om den inte tillförs nya gener.

Minska koncentrationen
Jägareförbundets bedömning, som delas av genetiker och vargforskare, är att 200 vargar i Skandinavien varav maximalt 150 i Sverige är tillräckligt om vi har genetiskt utbyte med den finsk-ryska stammen.
Vargflytt är både komplext och kontroversiellt, men i valet mellan långt mycket fler vargar och genetiskt förstärkning av dagens mindre stam har vi valt det senare.
Parallellt med att införlivandet av nya vargar inleds anser vi att regeringen måste initiera en förvaltning av vargstammen som syftar till att minska dagens koncentration till några få mellansvenska län.
Vargflytt får vare sig innebära fler vargar eller att dagens koncentrationsproblem permanentas.
För att få acceptens för vargpolitiken menar vi att regionalt inflytande och delaktighet från viltförvaltningsdelegationerna är oerhört viktigt. Det är också helt avgörande att licensjakten på varg får fortsätta, samt att skyddsjakt tillämpas när så behövs. 
Jägareförbundet anser i nuläget att utsättning av valpar från djurparker ser ut att vara den bästa metoden för att lösa de genetiska problemen.

Ett högt pris för jägarna
I och med att det finns ett antal sjukdomar inom den finsk-ryska vargpopulationen, innebär en förflyttning av vargar alltid en risk att nya sjukdomar kommer in i landet. Även med naturligt invandrade vargar är detta naturligtvis en risk som bör hanteras.
Utsättning av valpar minimerar risken för att sjukdomar förs in i Sverige och är också den metod som enligt vår bedömning är förknippad med de lägsta kostnaderna. Metoden gör det också lättare att i förväg bestämma lämpliga kompensationsåtgärder och fredningstider.
Jägareförbundet anser att åtgärder som syftar till att förbättra genetiken hos vargarna är en nödvändig kompromiss för att nå målet om en mindre vargstam.
Vi är övertygade om att vi jägare, som redan fått betala ett högt pris, är de stora förlorarna om vi inte lyckas få till stånd en sådan politik. Det gäller att arbeta vidare på den väg som vi lagt fast och på den grund vi beslutat i vår rovdjurspolicy och våra handlingsplaner.

.