Naturvårdsverkets beslut om lojakt 2011 är dödsstöten för rådjurspopulationen i Uppsala län. Beslutet innebär att lodjursstammen kommer att öka till en helt oacceptabel nivå.

Inventeringen av lodjur i länet visar att stammen ökat från cirka 154 djur till cirka 193 djur. Avskjutningen om 14 djur 2010 påverkade således inte stammen. Årets beslut innebär att stammen kommer att öka till cirka 230 djur.
Dessa lodjur kommer att behöva 9 700 rådjur för att överleva. Det är dubbelt så många rådjur som årligen föds i länet. Rådjursstammen minskar i accelererande takt. Vad har myndigheterna tänkt sig att lodjuren ska leva av när rådjuren tagit slut?
Argumentet för den låga tilldelningen är att det i förvaltningsområdet inte finns tillräckligt många lodjur för att uppnå miniminivåerna. I Uppsala län sattes miniminivån till 23 familjegrupper. Inventeringen visade på en population om 35 familjegrupper i länet. Vi har alltså med råge uppfyllt länsstyrelsen mål.

Farhågor har bekräftats
Jag blir oerhört besviken på våra myndigheter som har mage att å ena sidan ställa krav på jägarna när det gäller inventeringar, hantering av viltolyckor och nu begränsning av nyligen upptäckta parasitangrepp, samtidigt som man visar en attityd mot jägarna som helt andas ointresse för vad vi vill. Att man i och med detta beslut raderar ut bytesdjuren för lodjuren tyder på total avsaknad av känsla för en mångfald i naturen. Vad man väljer är en svältande population av lodjur.
Redan beslutet om miniminivå av lodjuren i länet om 23 familjegrupper innebar att vi borde ha anat vart vi var på väg. Nu har vi fått det bekräftat. Att beslutet om miniminivåer var baserat på ett felaktigt beslutsunderlag gör inte saken bättre.
Om det är så att länsstyrelsens tjänstemän medvetet duperade landshövdingen och viltförvaltningsdelegationen borde det ha resulterat i att de skulle ha ombetts lämna sina uppdrag.
Vad kommer resultatet utöver kraschad rådjursstam och svältande lodjur att bli? Samverkan mellan jägare och länsstyrelse är historia. Det stöd och den hjälp som länsstyrelsens tjänstemän kunnat luta sig emot tycker jag att man ska leta efter på annat håll. Kanske rovdjursföreningen kan hjälpa till med framtida rovdjursinventeringar.
Jag läste i en tidningsartikel från den nyligen genomförda inventeringen att den genomförts av jägare och andra. Vilka andra? Jag var själv ute och spårade, inte såg jag till några andra, utöver jägarna. De debattörer som ondgör sig över jägarna lyste med sin frånvaro.

Öka jakttrycket?
Vad ska vi jägare då göra? Givetvis överklagas beslutet. Naturvårdsverket hanterar då vår överklagan i den takt som kännetecknar verket, och ett beslut kommer någon gång i april eller maj. Givetvis kommer vår överklagan att avvisas.
Vad finns det då för andra möjligheter att agera? Ska vi fortsätta att inventera? Ja, men det är ju inte så att våra inventeringsresultat ska gå till länsstyrelsen. Ska vi fortsätta vårt arbete med att söka upp och avliva trafikskadat vilt. Ja, jag och många med mig skulle känna det som oetiskt att se skadade djur lida utan att agera.
Ska vi sluta jaga rådjur? Det kanske vore bättre att vi ökar jakt-trycket på rådjuren så att lodjuren blir utan sin basföda tidigare än annars. Slutresultatet blir ju detsamma. Rådjuren försvinner och lodjuren svälter ihjäl.

Jan Iversen, Jägareförbundet, Uppsala län