Det har nu gått mer än ett år sedan den nya organisationen för eftersök sjösattes. Många problemställningar har framförts under resans gång, men det verkar inte finnas något -intresse i styrelsen för att tackla dessa problem.
Trots vår fina hemsida där vi som kan logga in borde fått information om hur verksamhetsansvariga hanterar problemen, händer ingenting. Någon form av kommunikation mellan ledning och fält-arbetare existerar inte.
Visst, det finns eldsjälar som håller igång verksamheten, men hur länge varar det?
Naturligtvis finns det många problem av lokal karaktär, som till exempel län med täta rovdjursstammar, likväl som det finns tätortsnära trakter med hårt trafikerade vägar. Dock måste de största och övergripande hoten mot verksamheten först rättas till.
Ett av dessa är återigen ersättningen till kontaktpersonerna. Här måste vi själva lägga till pengar för att fullfölja uppdraget såsom det är föreskrivet.

Många uppgifter
Följande är exempel på vilka uppgifter kontaktpersonen ska utföra:
Att vara tillgänglig för Länskommunikationscentralen, LKC, dygnets alla timmar under den tid man är i tjänst. Oavsett om det är under ordinarie arbetstid eller under nattsömnen. Tillgång till fordon är nödvändig.
På de uppgifter som erhålls från LKC ska en preliminär rapport skrivas och i regel ett besök på platsen för olyckan göras. Detta förutsätter att olycksplatsen är känd.
Vid kollision med större vilt är detta i regel inte något problem. Men vid kollision med till exempel rådjur, som är mest förekommande, kan det ibland bli ett hopplöst arbete då det oftast inte finns några synliga spår från var olyckan skedde. Såvida inte djuret ligger dött på platsen.
När bilföraren gör en markering är denna inte tillförlitlig. Det kan i många fall slå fel på flera hundratals meter. Ibland vet fordonsföraren inte ens i vilket område kollisionen inträffade.
Då måste kontaktpersonen ge eftersöksjägaren ett ungefärligt område att söka i. Samtidigt vet vi att ju mer exakt platsen kan anges, desto större chans till ett säkert resultat. Sålunda tar detta moment ofta mycket tid i anspråk.
När viltet återfunnits ska kontakt tas med markägare eller jakträttsinnehavare och vad som ska ske med viltet måste avgöras.
I tätortsnära områden med många mindre markägare innebär detta oftast återbesök. Olyckan kan ha skett på natten, folk ligger och sover och man vill ogärna väcka någon sent. Dagen efter blir det att knacka dörr eller ringa runt. Mycket körning och tid används således även till detta moment.
Till sist ska kontaktpersonen skriva en utförlig rapport till databasen som i sin tur ska generera 150 kronor i ersättning.
Dessutom, ibland undrar man om det överhuvudtaget är någon som läser denna rapport med tanke på vissa godtyckliga bedömningar av ersättningsunderlaget.
Kan vargen kosta samhället pengar så kan väl vi kontaktpersoner för eftersök åtminstone få en skälig ersättning.
Ersättningen för telefonsamtal och administration bör höjas till 100 kronor. Platsbesök och övrigt arbete bör höjas till 300 kronor.Detta ersättningsförslag är mer i nivå med de faktiska kostnaderna.
Beträffande egenavgifterna för oss F-skattare så kan det inte vara meningen att A-skattare ska ha högre ersättning än F-skattare. Skärpning!

Göran Svejme