Med det engagemang som finns kommer jägarna och Jägareförbundet även i fortsättningen att vara en avgörande kugge i älgförvaltningen. Vårt mål är att skapa en uthållig förvaltning med goda jaktmöjligheter för alla, oavsett var man bor och vilka ekonomiska förutsättningar man har.

I skrivande stund har länsjaktvårdsföreningarna i norr just haft ett möte där vi behandlat förslaget till anvisningar från Naturvårdsverket rörande den nya älgförvaltningen. Anvisningarna är den sista pusselbiten från Maria Norrfalks utredning till den proposition som regeringen lade på riksdagens bord för beslut 2010.
Samtidigt är nomineringsprocessen av ledamöter igång till de älgförvaltningsområden, som är en viktig del i den nya älgförvaltningen.
Allt ska vara klappat och klart inför årsskiftet, vilket innebär en på många håll snabb process med problem att kunna förankra och få synpunkter från Jägareförbundets förtroendevalda och medlemmar. Ett problem som tyvärr blir allt vanligare inom alla områden.
Jägareförbundet har under lång tid arbetat för att vi ska få ett älgjaktssystem som i grunden är produktionsanpassat. Dessutom ska systemet ge möjlighet till en förvaltning som ger en bra kvalitet när det gäller sammansättningen av älgstammen samt reproduktionsförmågan.

Bra handlingsplan
Grunden till detta är förbundets älgpolicy, men framför allt den handlingsplan för älg, antagen 2008, som på ett mycket bra sätt uttrycker förbundets målsättning med förvaltningen.
Handlingsplanen har mottagits mycket positivt även från mark-ägarhåll och är ett dokument som vi ska ha med oss i de framtida diskussionerna i älgskötselområden, älgförvaltningsområden och viltförvaltningsdelegationer. Inte minst inför kraven om att minska älgstammen är kvalitetsbegreppet oerhört viktigt, då en stark tillväxt i stammen ger möjlighet till ökat uttag i form av kalvskytte.

Urvattnade förslag
När vi nu närmar oss att sätta denna nya förvaltning i sjön kan vi konstatera att en del av de förslag som Maria Norrfalk lade på regeringens bord i juni 2009 blivit relativt urvattnade.
Det gäller inte minst tanken om att all jakt skulle bedrivas inom älgskötselområden eller som kalvjakt med en kort jaktperiod.
Vi har nu licensområden tillbaks och i skrivandets stund även ett förslag om att man ska kunna registrera ihop flera småmarker inom ett älgförvaltningsområde till ett tilldelningsområde. Ett förslag som riskerar att kraftigt försvåra den jaktliga samverkan som behövs för att vi ska få en effektiv förvaltning av älgstammen och nå våra målsättningar både när det gäller älgstammens sammansättning men också dess påverkan på ungskogen.
Älgstammen är en nationell angelägenhet. Knappast något vilt i vårt land har ett sådant symbolvärde som älgen. Därtill är älgen det absolut värdefullaste viltet vi har, oavsett om man räknar köttvärdet eller det rent jaktliga värdet.
För oss i norr är hemvändarrörelsen under älgjakten en av de största turistströmmarna, och den har på senare år utökats av jägare söderifrån i allt större omfattning. Även i län som har stora stammar av annat klövvilt räknas älgen som det främsta viltet.

Samverkan är nödvändigt
Samtidigt varierar förutsättningarna över landet. Det handlar om biologi, men även om traditioner, ägandeförhållanden, prisnivåer, jaktliga värdet kontra skogsvärdet, befolkningsstruktur, rovdjurförekomst, med mera.
Att på papperet skapa en förvaltning som täcker upp dessa skillnader är givetvis omöjligt, utan de måste komma till stånd i samverkan inom respektive del av landet. En förvaltning består ytterst av de beslut som görs på olika nivåer och det engagemang som finns.

Stort inflytande
I debatten framförts ofta att jägarna och Svenska Jägareförbundet har för stort inflytande i viltförvaltningen, vilket exempelvis mandatfördelningen i älgförvaltningsområdena är en frukt av, med utslagsröst och ordförandeskap för markägarsidan. Markägarna har på många håll i landet, inte minst de stora skogsbolagen, även höjt aktivitetsnivån de senaste åren för att få fram sin syn på förvaltningen.
Det är därför viktigt att vi formerar oss runt älgarbetet genom att skapa olika forum både internt, exempelvis med regelbundna träffar för våra representanter i viltförvaltningsdelegationerna, men också på alla andra nivåer inom organisationen.
Vi måste också fortsätta dialogen med markägarsidan och i förlängningen skapa en uthållig förvaltning med goda jaktmöjligheter för alla, oavsett var man bor och vilka ekonomiska förutsättningar man har.
Undertecknad som jobbat aktivt med älgfrågan i över 20 på kretsnivå, länsnivå och nationell nivå är övertygad att vi med det engagemang som finns inom våra led, även i framtiden kommer att kunna vara en avgörande kugge i förvaltningsarbetet.

Torbjörn Lövbom
Ordförande Jägareförbundet Västerbotten