Jag har länge efterlyst utredningar, som visar konsekvenserna av olika storlekar på rovdjursstammarna. Ännu har inga sådana utredningar gjorts, vilket har lett till den minst sagt besvärliga situation, som miljöministern nu står inför.

När man ska bestämma hur många vargar vi kan ha i Sverige, måste man samtidigt bestämma hur många björnar, lodjur och järvar det ska finnas. Av den enkla anledningen att antalet bytesdjur ska räcka till åt alla. Vidare måste man bestämma var i Sverige det ska få finnas rovdjur samt hur man ska bära sig åt för att få dem att stanna inom dessa områden.
Om rovdjursstammarna blir för stora kommer nedlagda fäbodbruk, nedlagda små jordbruk och minskad motivation för människor, som är intresserade av jakt, fiske och ett naturnära boende, att medföra en snabb avfolkning av glesbygdskommunerna.
De öppna landskapen kommer bokstavligen att växa igen. Artrikedomen blir allt fattigare och landskapet förfulas. Vidare kommer, om vi får för mycket rovdjur, tätheten av älg och rådjur att minska snabbt. Sverige riskerar att bli viltfattigt med för många rovdjur!

Demografiska konsekvenser  
Överstora rovdjursstammar kommer helt säkert att skynda på avfolkningen av landsbygden. Med detta följer ytterligare indragningar av skolor, affärer, bensinmackar, underhåll och plogning av vägar, etcetera. Kommuner, som Härjedalens kommun och Nordanstigs kommun, har insett detta och beslutat att verka för att få sina kommuner vargfria. Dock har dessa kommuner fått en knäpp på näsan från lärda i Stockholm, för att de kämpar för sin överlevnad.

Ekonomiska konsekvenser
De människor, som tvingas flytta från landsbygden på grund av rovdjurspolitiken, får även se sina hus sjunka dramatiskt i värde.
Jakträtten, som åtföljer skogsfastigheterna sjunker också till i princip noll, om man inte längre kan jaga på fastigheten. Sammantaget är jakträtterna i Sverige värda i storleksordningen 20 miljarder kronor idag.
Med varg i renskötselområdet blir det omöjligt att bedriva renskötsel. Redan dagens rovdjurstryck i renskötselområdet (utan varg) är det allvarligaste hotet mot rennäringen, enligt en färsk FN- rapport.
För mig är det helt obegripligt att inte en ordentlig utredning gjorts av konsekvenserna för olika numerärer av rovdjursstammarna.
Speciellt märkligt är att Miljödepartementet inte låtit göra en MKB (miljökonsekvensbeskrivning) före beslutet om återintroducering av varg i Sverige. ”Projekt Varg” är det i särklassigt mest miljöpåverkande projektet i Sverige sedan Miljöbalken antogs. Står Naturvårdsverket och Miljödepartementet över lagen?
Med mina begränsade resurser har jag kommit fram till följande:
En björnstam på 1 000–1 200 djur är tillräcklig stor för att man ska klara inaveln i stammen.
En lodjursstam på 1 000–1 200 djur räcker också. Dagens numerär på järvstammen är tillräcklig för stammens fortbestånd.
Med dessa storlekar på stammarna blir olägenheterna inte så allvarliga och kan helt säkert accepteras av de som drabbas.
När det gäller vargen är det svårare. En för liten stam medför bekymmer med inavel.

Vargen är inte hotad
För att säkert kunna behålla rasens ursprungliga egenskaper måste man börja bygga upp stammen med en uppsättning vargar vars sammansättning motsvarar en avelsbas på minst 50 helt obesläktade djur. Detta diskvalificerar en uppbyggnad med dagens svenska vargstam. I den är de flesta vargarna mer släkt med varandra än avkomman till helsyskon.
Men det viktigaste återstår att ta fram i denna artikel. Vargen är inte utrotningshotad. Det finns troligen cirka 200 000 vargar i världen. Även om man ser enbart på den storvuxna vargtyp, som finns i norra Ryssland och som Carlgren vill att vi ska hämta avelsdjur från, så är den definitivt inte utrotningshotad.  
Egentligen är det enda argumentet för att vi ska hysa en vargstam, som jag har någon förståelse för, den att vargen är ett fascinerande och spännande djur. Men att kräva att folk ska gå från hus och hem, för att jag tycker att det är häftigt med varg i de svenska skogarna, skulle jag aldrig drömma om att göra.
Min slutsats är och förblir: Dagens Sverige är inte en lämplig plats för en återintroduktion av varg! De negativa konsekvenserna är alldeles för stora och argumenten för varg är alldeles för svaga.

Åke Edlund, Umeå