Då och då rapporterar massmedia om vargkonfrontationer – människa och varg möts eller hundar blir attackerade och oftast dödade. Det sägs att vargarna är onormala. Jag hävdar att det är tvärt om. Det är så normala vargar uppträder.
Senaste incidenten med feta tidningsrubriker och braskande TV-inslag var vargattacken på en hund i Rialatrakten i Uppland. Genast börjar man tala om att vargarna beter sig onaturligt.
Men vad menas egentligen med det? Jag menar att det är precis så här vargar uppträder. Hur skulle de annars bete sig?
Vargen är som bekant ett rovdjur som uteslutande lever av kött, till skillnad från björnen som kan livnära sej på örter och bär, med mera. Vargen, som den skicklige och starke jägaren den är, måste ständigt vara på jakt efter kött – för egen del eller för att skaffa mat till en valpkull. Kött som kan erhållas från allt mellan sorkar och älgar. Ingen chans till att fånga ett byte kan försittas, det har en varg inte råd med.
Ett vanligare problem
Eftersom vi inte har tillräckligt stora vildmarksområden i Sverige för att hysa en vargpopulation, blir det ofrånkomligt att möten mellan människa, tamdjur och varg uppstår.
Framför allt under våren då syskongrupper splittras och ungdjur måste ut och ”tjäna sitt uppehälle på egen hand”. Dessa konfrontationer kommer att bli allt vanligare ju fler vargar som vi tvingas hysa i våra marker.
Om detta behöver det inte forskas längre. Redan våra förfäder kände till problemen som är förknippade med varg. Och åtgärdade det.
I skrivande stund läser jag i lokalpressen att ett 20-tal får attackerats av varg i Tyngsjö i Västerdalarna. Vargarna hade simmat runt stängslet och dödat sex djur. Resten fick avlivas.
Tidningsartikeln var ganska lågmäld. Sådant måste vi räkna med. Hittills har ingen människa/barn kommit till skada. Frågan är nog inte om det kommer att hända utan när.
Vacker och skicklig jägare
Jag tror vi ska glömma alla TV-bilder från djurparker där programledaren kelar med proppmätta vargar. Det skulle säkert aldrig falla en varg in att ödsla krafter på att döda eller skada en TV-kändis utan skäl – hunger eller försvar av revir.
Vargen är en stark, vacker och skicklig jägare, sannolikt oftast hungrig, som är värd all beundran som art betraktad.
Värd någon beundran är däremot inte våra politiker, snarare förakt. Hur kunde det få bli så här? Hur kunde glesbygdens människor på detta sätt förrådas och lämnas att hysa statens vargar, till synes helt utan representation i riksdag och regering? Forska om detta!
Livskvalitet för landsbygdens människor är inget man bryr sej om. Väljarna är urbaniserade och okunniga om våra bekymmer, liksom de valda, tycks det.
Löshundsjakt, jaktprov, fårskötsel och fäbodbruk – som är gammal svensk kultur – har av våra politiker helt omöjliggjorts inom stora område i Mellansverige.
Staffan Larsson, Mockfjärd