Jag har under alla år jag arbetat med skogsbruk observerat hur viktig tallen är som viltfoder. De små plantorna som kommer under en fröträdställning eller de större plantorna man planterar är ett attraktivt foder för rådjuren under sen höst och tidig vår, beroende på snödjupet.
När tallen växt några år och kommer upp till halvmetern blir den ett naturligt vinterfoder för älgen och kronviltet.
Jag har gjort dessa observationer som skogsbrukare, naturligtvis inte enbart med glädje.
Skogsbruket insåg redan på 1980-talet att det inte var lätt att anlägga nya tallskogar och slutade nästan helt att plantera tall. Man har planterat gran på marker som borde ha planterats med tall. På de magraste markerna har man använt sig av fröträdsställningar.
Att man slutade att plantera tall har resulterat i att hjortdjuren inte har tillräckligt med vinterfoder.
Jag anser att här har jägarna en stor möjlighet att göra en insats för att skapa ett naturligt vinterfoder.
Man diskuterar ofta om insatser för att skapa foder till viltet. Ofta pratar man om viltåkrar, buskplanteringar och utfodring med olika sorters foder.
Min erfarenhet när det gäller foderskapande åtgärder är att det kostar mycket pengar och innebär mycket arbete. Pratar vi om vilt-åkrar måste man odla flera hektar om det ska ha någon betydelse för viltet. Små åkerlappar inne i skogarna är inte tillräckligt. Sätta några videsticklingar i en mosse räcker heller inte långt.
Jag vill uppmana jägarna att plantera tall. Man samråder med markägaren om lämpliga platser, och sådana finns oändligt av på de flesta markerna.
Bäst resultat får man om man kan utnyttja markberedda hyggen där markägaren planterat granplantor. Att plantera förslagsvis 500 tallplantor i en granplantering inverkar inte negativt på skogsbruket, men innebår ett stort tillskott av vinterfoder för viltet.
Kostnaden för denna insats är inte stor. Plantorna kostar i dag cirka tre kronor stycket och arbetet utförs på några få timmar. Markägarna har oftast utrustning för plantering eller också finns utrustning att hyra på plantskolorna.
Jag tror också att om man lägger fram detta förslag på rätt sätt till markägaren, kan han tänka sig att ta del av kostnaderna för insatsen, då detta även gynnar skogsbruket.
Jag uppmanar jaktlagen som jagar i skogsbygderna att ta till sig detta förslag. Ska vi ha bra viltstammar måste vi ha vinterfoder som räcker till alla våra hjortdjur.
Skogsbruket börjar också inse att tall måste planteras, men jag anser att det är bråttom. Jägare och markägare måste samarbeta för att nå resultat.
Seved Johansson, Ordf Vimmerby jaktvårdskrets
Viltombud Södra