Jag blev upprörd när jag i Svensk Jakt Nyheter läste om beslutat förvaltningsmål för lodjur i Gävleborgs län. Det här är inte att leva upp till intentionerna vad gäller hållbar utveckling och biologisk mångfald.
beräkning av bärkraft tar hänsyn till de rådjur som räven dödar och trafikolyckor. Däremot ingår inte jakt efter rådjur i beräkningsmetoden eller rådjur som dödas av andra predatorer. Beräkningen visar att rådjuren räcker till 20 loföryngringar, om man bara tar hänsyn till lodjuren vilket delegationen har gjort.
För mig är beräkningsmetoden verklighetsfrämmande och det är oförståligt hur seriösa forskare kan utarbeta och försvara en modell som saknar all verklighetsgrund.
I Sverige har vi ett antal miljökvalitetsmål, men det finns inget miljömål som konkret skyddar olika viltarter. Miljökvalitetsmålen ska tydliggöra den ekologiska dimensionen i begreppet hållbar utveckling, som enligt statsmakterna bör utformas bland annat med utgångspunkt i biologisk mångfald, ekosystemets långsiktiga produktionsförmåga och en god hushållning med naturresurser. Är detta bara munväder?
Viltförvaltningsdelegationens beslut ställer ett antal frågor. Har vi rätt system som lever upp till intentionerna när det gäller hållbar utveckling och biologisk mångfald?
Utan sans och vett
Enligt min uppfattning är det inte så. Så fort det handlar om rovdjur och förvaltningen av dessa verkar all sans och förnuft försvinna både hos forskare och hos beslutsfattare.
Då krävs ingen biologisk mångfald. Det gör inget om vi utrotar rådjur och harar bara det finns en lodjursstam att förvalta.
Det som glöms bort i sammanhanget är att när maten är slut försvinner även lodjuren. Kopplingen mellan verklighet och myndighetsbeslut är för en vanlig människa höljt i dunkel, nej i nattsvart mörker.
De flesta jägare accepterar rovdjur och är beredda att dela med sig av kakan, men inte till vilket pris som helst. Det måste finnas utrymme för en meningsfull jakt. De ansträngningar vi jägare gör för att leva upp till en hållbar utveckling får inte äventyras av godtyckliga myndighetsbeslut.
Det väcker en annan fråga. Är det rätt människor, som fattar besluten när sådana orimligheter som i Gävleborg kan gå igenom? Och vilken agenda har länsstyrelsen och dess tjänstemän som ska stödja politikerna i viltförvaltningsdelegationen? Det kan inte vara en hållbar utveckling och biologisk mångfald i alla fall.
Viltförvaltning illa ute
Det är min uppfattning att alla som vill ha en framtida viltförvaltning värd namnet måste samarbeta. Det krävs en vettig kompromiss i rovdjursfrågan, och den får vi inte när rovdjurskramare och höga företrädare för Naturskyddsföreningen, med flera så kallade natur- och miljöorganisationer, prioriterar konfrontation framför samarbete.
Janne Kjellsson, Haninge