Jag brukar säga till folk att om jag har en hund som driver en hare på mina marker i 30 minuter så är hon lika duktig som den som jagade där timvis för 20 år sedan. Att hålla en hare på benen genom hästhagar och vägkorsningar är ett konststycke.
Förr dömde jag hundar på jaktprov här, men jag gör det ogärna nu. En hund tycker jag ska ges en rimlig chans att ta ett förstapris vid en start. Här är det mer en fråga om när, inte om, haren söker sig till grusgropen i Bosarp, med en garanterad dötappt som följd…
Dags att tänka om
Genom mänsklig påverkan har jaktmarken förändrats, men något som är detsamma är jaktproven och dess utformning. Med en dåres envishet stångar en åldrande jägarkår sina pannor blodiga för att inget ska förändras. Allt ska vara som det är, och därmed basta.
Det är dags att tänka om vad gäller drevtiderna vid jaktprov med stövare, drever och beagel. Tax- och Bassetklubbarna var rätt ute från början, när de beslutade om drevtidernas längd för sina raser.
En timme räcker
En hund som jagar en hare eller ett rådjur i en timma är en bra jakthund. Vad mer behöver bevisas?
Givetvis ska man ta hänsyn till skall, sök och samarbete, men dagens utformning av jaktprovsprotokollen tarvar en akademiker för att kunna fylla i och en ”oklok” för att förstå sig på.
Har någon som sett ett jaktprovsprotokoll ställt sig frågan: Är detta rimligt? Då jag dömer drivande hundar vid jaktprov försöker jag alltid döma med sunt förnuft och alltid med den gamla jaktprovsbedömningen från början av 1900-talet som rättesnöre: ”De tvenne stöfwarna drefvo en god stund varför de tilldelades första pris”.
Jag anser att i mångt och mycket hör jakt med drivande hund 1900-talet till. Det är min övertygelse att denna jaktform kommer att minska i omfattning ytterligare, men låt oss som känner glädje av det få lyssna till jublande skall över skogar och nejder länge ännu. Låt våra barn och barnbarn få dela glädjen vid en eld med en hund sökande av terrängen i dess närhet.
Nuvarande jaktprovsbestämmelser och utformning är under revidering. Jag hoppas de som jobbar med den tänker framåt, inte bakåt, och att de är kloka nog att tänka med mycket sunt förnuft.
Björn Åkesson, Utvängs kennel