Inför höstens kuljakter tittade jag än en gång på CD:n om säkrare jakt från Jägareförbundet. Många skrämmande sekvenser finns som exempel, men den värsta är att en drevkarl vid ett par tillfällen kom in i kikarsiktets hårkors.
Kikarsiktet är ett riktmedel, inte ett spaningsinstrument. Det sitter på ett dödligt vapen, som aldrig får riktas mot en människa!
Deltagarna i filmens jakter var välorganiserade, men ingen handkikare syntes på någons bröst.
Kikaren kan med en minimal rörelse lyftas för att spana i minst 180 grader. Den bevarar stereoseendet. Med kikaren avslöjar man skuggor och rörelser för vad de är.
En handkikare kan stärka naturupplevelserna på ett pass: hackspettens trumvirvlar, vesslans jakt på möss bland löven, mestågets olika arter, rovfåglarnas flykt, spindelns nätväveri, vilt av alla slag på långa håll.
En handkikare behöver inte vara tung och dyrbar om man inte vill använda samma kikare för skymningens vakjakt eller på sjön eller som fågelskådare. Liten, lätt, billig och åtta gångers förstoring är idealiskt som kikare på passet.
I skogen finns inte bara jaktlaget. Där kan finnas svampplockare, joggare, fågelskådare och ryttare. Så det tål att upprepas: Ett vapen får aldrig riktas mot en människa!
Fredrik von Essen