I Svensk Jakt 2/3 berättar signaturen ”Deprimerad jägare med siktet inställt på att leva” hur det kändes att läkaren i enlighet med Vapenlagen rapporterade till polismyndigheten att han (jag gissar att det är fråga om en man) var olämplig som innehavare av vapen.
Skribenten anför bland annat:
”Givetvis ska inte galna människor ha tillgång till vapen, men vi kanske borde omvärdera vad en galen människa är.”
Längre ner skriver han: ”En lag skapar inte ett bättre samhälle om den inte används med sunt förnuft.”
Lagen använder inte ordet galen, som inte bör användas om psykiskt sjuka människor.
I Vapenlagen står bland annat ”Läkare som bedömer att en patient av medicinska skäl är olämplig att inneha skjutvapen skall omedelbart anmäla detta till den polismyndighet där patienten är folkbokförd.”
Lagens syfte är att minska risken för att en psykiskt sjuk människa under inflytande av sin sjukdom dödar sig själv eller någon annan.
”Deprimerad jägare” tycks mena att läkaren borde ha avstått från anmälan. Jag inser förstås att det finns situationer, där en anmälan är psykologiskt negativ såsom i det aktuella fallet.
Men om en läkare bedömer att det finns skäl för en anmälan, så vore det fel att avstå. Vi kan inte sätta oss över lagen. Faktiskt har kraven skärpts förra året genom att Socialstyrelsen tog fram nya föreskrifter. Enligt dessa ska våra arbetsgivare och chefer aktivt arbeta för att läkarna fullgör sin skyldighet att anmäla enligt Vapenlagen.
Naturligtvis ska vi använda vårt förnuft, men så kallat sunt förnuft är i detta sammanhang ett oprecist och tänjbart begrepp.
Personligen tycker jag att det är bra med en mycket restriktiv vapenlagstiftning. Handeldvapen är fruktansvärt farliga. Och när man väl tryckt på avtryckaren finns ingen återvändo till skillnad från de flesta andra självmordsmetoder.
Ett beslut av en myndighet kan alltid överklagas i högre instans. Många psykiskt sjuka blir friska. Läkaren kan få anledning att vid ett senare tillfälle ändra sin bedömning. Ändrade förutsättningar kan ge möjlighet till ett nytt tillstånd.
Hans Bendz, överläkare i psykiatri, Lund