En fråga som ofta kommer upp är hur mycket skogsbruket i Sverige påverkar den biologiska mångfalden. Jämförelser på beståndsnivå mellan brukad och orörd skog visar att artrikedomen generellt är lägre i brukad skog. Bristen på död ved och riktigt gamla träd utgör de viktigaste skälen till detta.

Juha Siitonen har gått igenom alla finska skogslevande skalbaggar och kom fram till att åtta procent av arterna är beroende av mera naturliga skogar, eftersom de inte kan överleva under någon längre tid i skogsbestånd brukade med konventionella metoder. Reijo Penttilä kom fram till att för tickor var motsvarande andel sex procent.
Såvitt jag vet har inga liknande genomgångar gjorts i Sverige, men andelarna torde bli ungefär desamma, åtminstone för boreal skog. Om andelen arter som inte kan finnas i brukade skogar är fem till tio procent innebär det att antalet sådana arter i Sverige skulle vara 1 500–3 000, eftersom det uppskattningsvis finns 30 000 flercelliga arter i svenska skogar.
Ibland räknar man arter på den svenska rödlistan för att få ett mått på hur mycket den biologiska mångfalden är hotad. Det finns 831 hotade arter som av Artdatabanken har klassats som skogslevande. Den svenska rödlistan baseras på en analys av 42 procent av landets inhemska flercelliga arter. För övriga djur- och växtgrupper är kunskapen för dålig för att rödlistekommittéerna ska kunna analysera tillståndet för dem.

Om andelen hotade eller missgynnade arter är densamma bland de icke analyserade arterna som bland de analyserade, så skulle det verkliga antalet hotade arter vara 1 979.
Man kan då dra slutsatsen att det finns 2 000 arter vars långsiktiga överlevnad skulle vara hotad på grund av skogsbruk. Vissa faktorer pekar mot att detta är en underskattning, andra att det är en överskattning.
Den viktigaste källan till underskattning är att det uppstår tidsfördröjningar från det att mängden biotop minskar tills dess att antalet arter minskar.
Arter dör alltså ut under en lång tidsperiod efter att landskapet omvandlats på grund av skogsbruk.
Sådana arter kännetecknas av minskande populationsstorlekar utan att mängden biotop minskar på samma sätt. Eftersom mätserier för populationsutvecklingen saknas för nästan alla skogslevande arter i Sverige rödlistas inte dessa arter, men många fler skulle förmodligen vara rödlistade om mer information hade funnits.
En mindre källa till underskattning är att vissa icke-skogslevande (till exempel sötvattenslevande) arter påverkas negativt av skogsbruk.
Källorna till överskattning består i att det för dåligt kända arter finns en risk att man underskattar utbredningen eller populationsstorleken. Detta har man dock försökt att ta hänsyn till på ett systematiskt sätt i 2005 års rödlista (men inte tidigare), genom att uppskatta hur stort mörkertalet är.
Ytterligare en orsak till överskattning är att det finns skogslevande arter som knappast påverkas av skogsbruk. Det beror främst på att det finns arter som klassificerats som ”skogslevande” men inte är knutna till träd eller beroende av de lokalförhållanden som trädskiktet skapar.

Med tanke på att det stora antalet arter är det orealistiskt att man skulle kunna uppskatta hur biologisk mångfald påverkas genom att skaffa sig detaljerad kunskap om alla arter. En möjlighet är att istället använda mera generell ekologisk kunskap. Biologer har utfört hundratals studier som visar att det finns ett positivt samband mellan mängden biotop och antalet arter som kan fortleva i denna biotop.
Detta samband använde Ilkka Hanski när de uppskattade att det i Finland finns 1 000 skogslevande arter som på lång sikt kommer att försvinna från landet på grund av att arealen naturskog har minskat. I Sverige borde denna siffra motsvara situationen i Norrland och norra Svealand, men dessutom tillkommer många sydliga arter.

Sammanfattningsvis tycks det finnas omkring 1 000–2 000 arter som är hotade av skogsbruk i Sverige. Man kan öka säkerheten i denna uppskattning genom att göra samma typer av analyser som man har gjort i Finland, men det finns inga enkla genvägar som dramatisk förbättrar kunskapsläget.
Det finns förstås inte heller någon absolut sanning. Man kommer alltid att kunna argumentera för olika angreppssätt och ha olika uppfattning om hur effekten av skogsbruk bör definieras.

Thomas Ranius
Sveriges Lantbruksuniversitet