Jag läste en intressant insändare av signaturen A.M i juninumret av Svensk Jakt Nyheter. Det var en jägare boendes i storstad som berättade om sin frustration om att finna jakttillfällen. Jag förstår hans situation och kom att tänka på en del saker som förändrats och som jag själv skulle vilja debattera lite.

Jag började att intressera mig för skog och natur i tidig ålder och själva jaktintresset växte sig starkt av naturliga orsaker. En färdig jägarexamen vid 14-års ålder och brinnande jaktlust, en passion växte fram bland mopedavgaser och intresse av motsatt kön.
Då var det nog ännu värre att få fatt i jaktillfällen än nu, men det gick. Det var något udda att en 15-åring gav sig ut i skogen med grånade huvuden. Hare skulle jagas med stövare och rådjur med tax, punkt slut! Men vad jag lärde mig av dessa ädre jägare – och vilka minnen, jösses!
De gamla gubbarna tillhörde det forna skogsfolk som vi saknar idag. De hade respekt för viltet, etiken för jakt och viltvård var hög och de var verkligen värda att kallas jägare.
Sedan dess har det rullat på för min del. Hundar, olika typer av jakt samt tusentals timmar i skog och mark. Men, de senaste åren har jag, som fortfarande är relativt ung, märkt av en stor förändring.
Stressen och kraven har tagit sig in i de djupa skogarna och påverkat jakten negativt.
Nu är det såtar, stöthundar, viltparader och tusentals olika tekniska prylar som översvämmar marknaden. Mycket av detta är naturligtvis trevligt och bra, men frågan är om det inte blivit lite för intensivt?

Och till detta så kommer nu jaktmarker och arrenden. Det är inte billigt om man ska etablera sig som jägare 2009. Samtidigt så oroar sig Jägareförbundet för medlemsantalet och antalet nya jägare blir färre.
Det är för dyrt att jaga helt enkelt. Visst ska det kosta men nu i kristider så reagerar nog många av oss på att framför allt arrenden är dyra! Vår egen utrustning och priset på den kan vi alltid råda över själva men inte lusten till att jaga och priset på jaktarrenden.

Statliga Sveaskog har alltid varit prisledande på jaktarrenden. Och nu har de höjt det ytterligare. På många av deras marker vill därför jägarna öka trycket på avskjutning och detta drabbar viltet och framförallt älgförvaltningen.
En Sveaskogsmark på 1 000 hektar kostar cirka 110 000 kronor om året. Vem vill spara älgar på en sådan mark?
Skjut och sälj, både rådjur och älg! Så låter det hos många av deras arrendatorer och förnekar ni det Sveaskog  ljuger ni för er själva!
Dessutom så är det fullständigt meningslöst att föra en dialog med er. Varför? Så fort man vill det så kommer svaret: vi har kö på jägare som gärna tar över era marker!
Hur tänker ni? Att jaga och viltvårda efter er egen viltvårdspolicy är ju både meningslöst, dyrt och ointressant. Intresset finns hos många jägare men inte pengarna när priserna är som de är nu.

Många får betala mellan 8 000 och
16 000 kronor per år i arrende och säg vilka unga och nya jägare som har råd med det?
Okey att ni har rabatter och är det ledande bolaget gällande flyginventeringar och foderåtgärder, men ni måste komma ner på mer lokala nivåer och föra dialoger med arrendatorer på ort!
A.M, du har många rätt i din insändare men Sveaskog har nu i flera år gjort bort sig med höga priser, ettårskontrakt och fullständigt kört över sina arrendatorer.
Detta är verkligheten och sanningen och Sveaskog, tar ni inte åt er och börjar lyssna lite mer så kommer detta slå tillbaka mot er.

Peter Friberg, Jönköping