Den första älgjaktveckan i oktober förra året rapporterades från flera håll i landet att det fanns väldigt lite älg i skogen. I Dalarna anses situationen på flera håll som katastrofal. Man skyller i vargtäta områden på vargen och ilskan mot myndigheter i allmänhet och vargen i synnerhet stiger.
Situationen är allvarlig genom att många jägare anser att de centrala myndigheterna saknar förståelse för landsbygdsbefolkningen och vad värre är, att myndigheterna mörkar i det längsta om antalet rovdjur.
Antalet björnar steg över en natt från 2 000 till cirka 3 000 när björnöverfallen mot människor blev många!
Någon fick tydligen kalla fötter, något som inte inger förtroende.
Söder om Mälaren, i Sörmland och längre söderut, finns ingen stationär vargstam, men likväl är det generellt ont om älgar även här, även om tillgången varierar kraftigt.
Orsaken till den kraftiga minskningen av antalet älgar har troligen flera orsaker.
Den viktigaste är sannolikt felaktig avskjutning orsakad av jägarna själva. Trafiken är en annan faktor i vissa områden, liksom rovdjuren är en mycket påverkande orsak i andra områden. Slutligen kan det finnas sjukdomar som vi har liten kontroll på i dagsläget och som måste studeras.
Svenska Jägarförbundets ordförande Torsten Mörner har angett som mål att vi varaktigt ska ha en avskjutning på cirka 140 000 älgar årligen. För oss som var med på 1980-talet då vi sköt 170 000 älgar per år, låter detta som ljuv musik. Men hur ska vi nå dit och kommer samhället och skogsägarna att tåla en älgstam i den storleksordningen?
När fyra jägare träffas så har de minst fem åsikter om hur avskjutningen ska gå till. Näraliggande jaktområden har ofta totalt olika regler och strategier. I många jaktlag skjuter man det som kommer framför pipan. Denna brist på gemensamma uppfattningar och regler är förödande om vi ska bygga upp en livskraftig älgstam.
Jan-Erik Antoniuson, Tenhult, framför i sin insändare i Svensk Jakt Nyheter nr 12/08 samma uppfattning. Vilka älgar ska vi inrikta oss på att skjuta för att få en livskraftig och växande älgstam?
Vi måste få fram en rekommenderad modell för avskjutning baserad på vetenskapliga fakta. Låt våra viltforskare få uppdraget att starta forskningsprojekt med syfte att ta fram en modell för avskjutningen som siktar till att vi får en långsiktigt livskraftig älgstam, gärna i form av ett ”Älgpass”.
Jägarförbundet bör ta initiativ till att få fram ett gemensamt nationellt program för en livskraftig älgstam i storlek som Torsten Mörner föreslår. Detta uppdrag måste få högsta prioritet och förhoppningsvis stödjas av regering och riksdag.
Sven-Erik Hult, Järna