Andreas Carlgren.

På lördag 15 januari startar årets vargjakt. Jakt är sedan länge en naturlig och odramatisk del av förvaltningen av stora rovdjur som björn och lodjur. Men i vargdebatten är det ofta ytterligheterna som låter sig höras.

Några kämpar för att vi ska ha ett fåtal eller inga vargar i Sverige, vilket strider mot våra internationella förpliktelser. Andra kämpar för att låta vargstammen växa kraftigt och okontrollerat, men det är omöjligt med tusentalet vargar i Mellansverige.
Ytterligheterna i debatten underlättar tyvärr inte det grundläggande målet att nå en livskraftig vargstam i Sverige.

Det ofta högljudda tonläget skymmer att det finns en bred uppslutning bakom ställningstagandet att vi ska ha livskraftiga vargar i de svenska skogarna. Dessutom finns utbredd insikt att vargstammen bara kan bli livskraftig om vi får in nya vargar.

Brett politiskt stöd
För att förverkliga detta har regeringen, med brett stöd över blockgränsen i riksdagen, utarbetat en politisk helhet som innebär:

• Bättre lokal och regional delaktighet, och ökat regionalt ansvar för rovdjuren genom att viltförvaltningsdelegationer inrättas. Med ökade möjligheter till inflytande följer också ökat ansvar för vargstammens utveckling.

• Förstärkning av vargstammens genetik. I princip härstammar alla dagens mer än 200 vargar från endast tre individer. Inaveln skadar på sikt fortplantningsförmågan, och hotar därmed vargstammen. Att för första gången genomföra aktiva åtgärder för bättre genetik är avgörande för att gynnsam bevarandestatus.

• Begränsad licensjakt under strängt kontrollerade former. Tillväxten av vargstammen är tillfälligt begränsad under tiden som ett nytt beslut förbereds om det långsiktiga målet för svenska vargstammen. Jakten har betydelse för acceptansen både för varg i vargtäta områden och för åtgärder som minskar inaveln.

Förlängt etappmål
Riksdagen har förlängt etappmålet på 200 vargar, som fastställdes år 2002, och begränsat antalet vargar till 210 – i bägge fallen tillfälligt till och med utgången av 2012. Dessutom gör vi nu en tidsbegränsad kraftansträngning för att få in nya vargar.

Högst 20 vargar ska införlivas i den mellansvenska vargstammen till och med 2014. Aktiv utplantering av vargar från Finland och/eller Ryssland kommer att behövas för att nå det målet. Förstärkningen, genom i första hand flyttning av naturligt invandrade individer och i andra hand införsel av vargar med annat genetiskt ursprung, förbereddes förra året och påbörjas i år.

Jag vill betona att åtgärden är tillfällig enligt riksdagens beslut. Aktiv flytt kan i längden inte vara alternativet - det behövs permanenta lösningar för att naturligt invandrade vargar ska kunna nå den mellansvenska vargpopulationen.

Revir undantas från jakt
Jakten tillåts bara om den inte försämrar vargens bevarandestatus. Naturvårdsverket ansvarar för att göra bedömningen utifrån stammens status, tillväxt och genetik. Regeringen har sedan förra året ställt krav på utvärdering och utifrån denna utvärdering även utveckling av villkoren för jakten. I år har Naturvårdsverket därför beslutat om en mer begränsad vargjakt, 20 vargar i stället för förra årets 27 vargar.

Fler revir undantas nu också från jakt. Licensjakt ska inte ske efter genetiskt värdefulla vargar och deras avkomma.

Kraven har också skärpts, både på jägarna själva och på rapporteringen, för att minska risken för skadskjutningar och överskjutning. Jag kommer att följa den kommande jakten noga, och tvekar inte att kräva ytterligare skärpningar om det skulle behövas.

Hårda tag mot illegal jakt
Samtidigt förbereder regeringen hårdare tag mot illegal jakt. Den grova jaktbrottsligheten är omfattande, men mycket få fall lagförs. Kriminalisering av försök och förberedelse till grovt jaktbrott kan vara ett värdefullt verktyg i bekämpandet av den illegala jakten.
Regeringens politik innebär att Sverige ska ha en vargstam som överstiger 200 vargar. Hur mycket större beror bland annat på hur mycket den genetiska statusen förbättras genom de åtgärder som nu vidtas. Vargstammen ska uppnå gynnsam bevarandestatus. Ju bättre genetisk status, desto färre vargar krävs för att klara det.

Välkomnar EU-granskning
Beslut om det långsiktiga antalet vargar i Sverige och förutsättningar för den långsiktiga förvaltningen förbereds nu i en utredning med bred representation från berörda landsbygdsorganisationer, miljö- och jägarorganisationer. Noggranna forskarbedömningar ska ligga grund för beslutet.

EU-kommissionen har ställt frågor om den svenska vargjakten och är väl informerad om regeringens rovdjurspolitik, inklusive vargjakten 2011. Skulle kommissionen gå vidare med fortsatta frågor så är det en rutin som sker i hundratals ärenden om året. Jag välkomnar en fortsatt granskning och dialog.

Grönt ljus från experter
Förra årets vargjakt har utvärderats av Europeiska rådets expertorgan för rovdjursfrågor (LCIE) som också tog fram kommissionens vägledning för bedömning av jakt i förhållande till EU:s regelverk. Rådet skriver om den svenska jakten att ˝vare sig omfattningen av jakten eller sättet som jakten utfördes på tycks strida mot någon av riktlinjerna, och det verkar inte troligt att jakten skulle hota vargarnas livskraft eller deras utveckling mot bättre bevarandestatus.”

Räddas inte av ytterligheter

Regeringen har visat kommissionen att begränsningen av vargstammen är tillfällig och att jakt alltid vägs mot god bevarandestatus. Vi visar också att konkreta steg för att få in nya vargar nu tas skyndsamt och att åtgärder förbereds för att vi ska klara det som tidigare rovdjurspolitik inte klarat: att stärka genetiken.

Vi har redan från början varit helt inställda på att uppfylla våra europeiska förpliktelser. Jag och regeringen har också varit tydliga i vårt budskap till kommissionen: det är ingen tvekan om att vi ska uppnå god bevarandestatus och långsiktigt livskraftiga vargar. Vi kommer inte att ge oss förrän vi lyckats.

Det är inte ytterligheterna som räddar vargen. Det finns goda möjligheter till en rovdjurspolitik där den breda gruppen boende på landsbygden, jägare och naturvårdsengagerade kommer närmare varandra.
Andreas Carlgren (C) miljöminister