Låt oss redan inledningsvis slå fast att det inte finns några juridiska hinder för Sverige att besluta om en nivå för vargstammen på 150 vargar som motsvarar det antal som Svenska Jägareförbundets medlemmar accepterat. En högre nivå kommer att uppfattas som politisk eftergift för varglobbyn, på landsbygden bekostnad!
Art- och habitatdirektivet som styr vad Sverige får och inte får i vargförvaltningen är solklart. Direktivet kräver endast att Sverige skall ha ”högre ambition” än det antal vargar som enligt vetenskapliga beräkningar krävs för att vargstammen inte skall dö ut. Då har man det som EU kallar gynnsam bevarandestatus.
Torbjörn Lövbom |
Vetenskapligt grundade beräkningar har nyligen presenterats och de visar entydigt att det inte krävs fler än 100 vargar för att stammen skall vara livskraftig. Hur mycket ”högre ambition” än de 100 vargar som enligt vargforskarna krävs för att förhindra utdöende, har miljöministern nu överlåtit till Naturvårdsverket att bestämma.
Regeringen tar rygg bakom Naturvårdsverkets tjänstemän och försöker få oss att tro att ”högre ambitioner” kan fastställas vetenskapligt.
Sanningen är att det inte finns någon vetenskaplig definition av begreppet gynnsam bevarandestatus som kan räknas fram. Naturvårdsverket har därför en synnerligen delikat uppgift. De förväntas ta ett beslut om det minsta antalet vargar i Sverige utifrån en vetenskaplig grund som inte finns. Risken är därför uppenbar att naturvetare och genetiker fritt får tolka EU juridik efter egna värderingar och utan socioekonomiskt hänsynstagande.
Inavelssituationen i vargstammen påverkar dess livskraft. En förutsättning för att hålla vargstammen på 150 vargar är, enligt forskarna, att nya gener regelbundet tillförs stammen. Även här är EU:s regerverk tydligt, det krävs inte mer än en ny invandrare, som sprider sina gener, per femårsperiod! Det är en invandringtakt som vi överskridit de senaste åren med föryngringar av genetiskt viktiga vargar i både Galven och Kynna reviren. Jakt på de mest inavlade vargarna kombinerat med ett lägre antal vargar skulle dessutom, enligt ledande genetisk expertis, bidra till att snabbare sänka inavelsgraden i stammen.
Det finns alltså vare sig biologiska eller juridiska motiv att påskynda genetisk förstärkning. Eventuella motiv för att till exempel sätta ut valpar är enbart politiska och EU:s krav att vi ska förstärka genetiken ytterligare innan vi kan bedriva förvaltningsjakt saknar vetenskaplig grund.
Gunnar Glöersen |
Svenska Jägareförbundet har under många år fört konstruktiva diskussioner med såväl myndigheter som den politiska nivån. Nu kräver vi att de människor vars liv påverkas negativt av vargförekomst blir hörda.
Det är inte rimligt att en minimal utdöenderisk för en vargpopulation, i randen av sitt utbredningsområde, som dessutom ligger flera hundra år fram i tiden är viktigare än de människor som lever här och nu!
Det vilar ett tungt ansvar på Naturvårdsverket! De mål för den svenska vargstammen som de skall presentera kommer att avgöra om många människor på landsbygden skall förlora sin livskvalité eller inte. En klok förvaltning motsvarande de 200 vargar i Skandinavien varav högst 150 i Sverige som Svenska Jägareförbundets föreslår, skulle underlätta samexistensen mellan varg och människa. Utan att äventyra vare sig landsbygdsnäringar eller vargstammens framtida överlevnad.
Torbjörn Lövbom, ordförande Svenska Jägareförbundets Rovdjursråd
Gunnar Glöersen, rovdjursansvarig jaktvårdskonsulent