Under juli kommer FN:s medlemsländer att försöka förhandla fram ett nytt fördrag om vapenhandel. Ett sådant avtal är mycket viktigt, men det måste fokusera på problemen kring vapenhandel och inte fastna i symbolik.
Den viktiga kampen mot vapen i fel händer kan aldrig vinnas om fördraget inte fokuserar på oroshärdarna. Det finns tyvärr fog att känna oro för att avtalet kommer att lägga fler bördor på just jakt och sportskytte.
I det dokument som Europaparlamentet nyligen antog så skjuter man väldigt brett - det görs ingen åtskillnad mellan olika typer av vapen, eller mellan olika typer av ägare. Allt skall granskas lika hårt. Och här uppstår problemet. När parlamentet talar om att det vill se ett avtal som täcker in alla vapen, tänker få på hur detta drabbar jägare och sportskyttar.
Bristen på en fungerande lösning för hur man skall stoppa exempelvis vapenleveranser till krigshärdar gör att man drar åt tumskruvarna på de skötsamma lite till. Smällen tas av jakt- och sportskyttet. I de konflikter som vi ser i världen i dag är det försvinnande få vapen som har sitt ursprung som legala svenska vapen. Att då ytterligare försvåra för de seriösa vapenägarna hemma är fel.
Bland de förslag som nämns hörs bland annat att alla aspekter av handel med vapen ska inkluderas, vilket inkluderar exempelvis lån, gåvor och uthyrning. Inte bara vapen utan även ammunition ska omfattas av detta. Det medför att FN och EU ska reglera hur en jägare lånar vapen eller ammunition av en annan jägare. Hur löser det något problem?
När vi senare kommer att ta upp frågan i parlamentet så kommer jag att vara tydlig med var jag står. Vapen ska inte hamna i fel händer men de ska tillåtas i rätt händer. Det är inte svenska jägare eller sportskyttar som ska få sina vapen indragna för att det pågår krig runtom i världen. Det vore en stor orättvisa mot alla dem som är seriösa vapenägare.
Christofer Fjellner (M)
Europaparlamentariker