Rovdjursutredaren Lars-Erik Liljelund har åtminstone ett rätt, konstaterar signaturen CG.
I Svensk Jakt Nyheter nr 4 citeras rovdjursutredaren Lars-Erik Liljelund: "Det är ingen mening att ha en inavlad djurstam som är för liten numerärt – då kan vi lika gärna ha inga djur alls".
Det kunde inte ha uttryckts bättre! Antalet vargar som krävs för så kallad gynnsam bevarandestatus höjs successivt – nu är det 450 djur som krävs. Dessa 450 djur ska fördelas över en viss areal och det är där de socio-ekonomiska faktorerna kommer in.
Alla förstår hur absurt det skulle varit med 450 vargar på ett litet avgränsat område, exempelvis Gotland. Men den skandinaviska halvön är också ett geografiskt begränsat område, även om det är lite större. Kanske är även den ytan för liten och de socio-ekonomiska konsekvenserna av 450 vargar så stora att det blir oacceptabelt och man måste tänka sig ett lägre antal.
När vi dessutom så ofta hör hur inavlad den svenska vargstammen lär vara, kan det kanske var klokt att ta till sig vad Liljelund säger: "en inavlad djurstam som är för liten numerärt – då kan vi lika gärna ha inga djur alls".
Vore det inte bättre att istället satsa de här resurserna på riktigt hotade arter som visent och kanske skogsren, som vargarna tydligen går väldigt hårt åt. Vargen är inte någon hotad art – det finns en stor population utan inavelsproblem i Ryssland. Blev det självmål av Liljelund i försöken att argumentera för en ännu större vargstam?
CG