I Svensk Jakt Nyheters juninummer och i tidningens nätupplaga den 10 juni riktas kritik mot Artdatabankens rödlistning av vikaresälen. Tidningen baserar sig på uppgifter som lämnats av Sven-Gunnar Lunneryd vid Fiskeriverket. Svensk Jakt menar att vi i våra bedömningar både bortsett från befintliga uppgifter samt att vi inte tillämpat de strikta riktlinjer som gäller för rödlistning.

Låt mig börja med att klargöra att Artdatabankens rödlistning alltid sker på basis av bästa vetenskapliga kunskap och tillgängliga data samt att vi alltid följer de riktlinjer som utfärdats av IUCN. Det gäller även vår bedömning av statusen för vikaren i Östersjön.

Sälinventeringar

När det gäller vår bedömning av populationens storlek görs den på basis av de inventeringar som regelbundet görs (sälar som ligger på isen) och på bedömningar av hur stor del av sälarna som observeras vid inventeringarna. Antalet sälar som ligger på isen anges i den senaste vetenskapliga studien till 6080 procent av hela populationen under kulmen för pälsbytet de sista dagarna i april. Enligt IUCN:s riktlinjer ska man utgå från det mest troliga värdet samtidigt som man ska tillämpa försiktighetsprincipen vid bedömningen av rödlistestatus.

När det gäller fertilitet har glädjande nog antalet sterila honor minskat. Här är dock faktaunderlagen delvis inaktuella och inte tillräckligt omfattande för att kunna dra några tydliga slutsatser. Den enda större vetenskapliga studie som gjorts (1995) visade att antalet sterila honor var cirka 30 procent i de stickprov som då togs. Senare data är mycket fåtaliga och systematiska undersökningar saknas. Det finns därför en uppenbar risk att antalet infertila honor fortfarande är högre än 30 procent, inte minst om man ser på populationens relativt sett låga tillväxthastighet.

Låg tillväxt

Tillväxten har sedan 1988 legat på cirka 4,3 procent per år. Om 70 procent av honorna vore fullt fertila borde tillväxten ligga på 9–10 procent per år. Skillnaden mellan faktisk och förväntad tillväxt kan enligt sälforskarna antingen bero på att det råder en särskilt hög ungdödlighet hos vikaren eller att antalet honor i reproducerande ålder de facto är högre än 30 procent.
Det finns inget i faktaunderlagen som tyder på att orsaken skulle vara hög ungdödlighet. Exakt vad som är orsaken till den relativt låga tillväxtnivån vet vi därför inte, vilket leder oss till slutsatsen att vi bör tillämpa försiktighetsprincipen. 
Det kan naturligtvis alltid diskuteras hur man ska bedöma storleken på den reproduktiva populationen, men faktum kvarstår att reproduktionen är lägre än förväntat.

Ingen grund för påståenden

Det påstås också att vi på felaktiga grunder har sagt att vikaren är utdöd i Gävleborgs län. Låt mig först klargöra att begreppet utdöd endast gäller globalt.

I nationella listor används begreppet nationellt utdöd när arten fortfarande finns kvar i andra delar av världen. I det här fallet handlar bedömningen dock om vikarens utbredningsområde.
Det påpekas att vikare påträffas regelbundet i flera län längs södra delen av Bottniska viken. Vi ifrågasätter inte faktiska fynd men bedömningen av en arts utbredningsområde i rödlistesammanhang baseras på var det finns en reproducerande population. Det kan jämföras med andra rörliga arter, till exempel fåglar, som observeras mer eller mindre regelbundet i nya områden utan att vara en del av en reproducerande population.

Således finns ingen grund för de påståenden som görs i artikeln att rödlistningen skulle vila på ett felaktigt underlag. Vi välkomnar dock alltid diskussion om hur kriterierna för rödlistning tillämpas och efterlyser mer forskning och datainsamling till stöd för våra bedömningar.

Johan Bodegård, Artdatabanken

• Läs Vikaren rödlistad på felaktiga grunder: