Lennart Johannesson.

”Folk upplever inte att antalet vargar minskat, utan snarare ökat, trots jakten. Regeringen och Naturvårdsverk måste börja ta hänsyn till de koncentrationer vi har i vissa län. En tilldelning av 15–20 vargar vore mera lämpligt för Värmlands län.

För Värmlands del handlar det inte om att hålla vargstammen på den nivå vi har nu, utan att sänka den till de två, tre föryngringar som finns i länsstyrelsens antagna handlingsplan för varg. Om inte målsättningen är att arbeta mot förverkligande av denna handlingsplan kan det knappast kallas för ”regional förvaltning”, som var en av de viktiga delarna i nya rovdjurspolitiken.

Från Jägareförbundets sida hävdar vi att länet kan bära max två föryngringar, alltså cirka 20 vargar, och att denna nivå ska regleras genom jakt.

Risk för överskjutning

När tilldelningen är så låg och behovet så stort finns risk för överskjutning. Jaktledare tvekar att leda vargjakten med denna låga tilldelning. Ingen jaktledare eller vargskytt vill vara den som skjuter den ”sjunde vargen”. Naturvårdsverket avsätter för stor andel för till exempel skyddsjakt, som kanske aldrig nyttjas. Vi behöver sänka vargstammen för att få en återhämtning på bytesdjur och den traditionella jakten i länet.

Insättning av valpar eller vuxna vargar i länet är i detta läge otänkbart därför att det skapar områden som undantas från jakt. Den låga tilldelning som nu beslutats skapar inte förtroende för rovdjurspolitiken. En eventuell konstgjord förbättring av genetiken bör föregås av betydligt större avskjutning i länet, för att därigenom sänka den ”inavlade” vargstammen och ge plats för nya ”genetiskt friska”, men färre vargar.

Småviltjakten förstörd

I vargrevirens kärnområden – som ofta sträcker sig över flera jaktområden – är småviltjakten i princip helt förstörd och stora störningar i samband med älgjakten förekommer. Den traditionella och i många fall nödvändiga löshundsjakten innebär stora risker för jakthundarna, som ofta betingar ett högt värde både i rena pengar och känslomässigt. Våra medlemmar och markägare kan inte utnyttja sina marker som de gjort tidigare. Den förnyelsebara resurs som jakten är kan inte nyttjas.

Vi måste komma tillrätta med inventeringsunderlagen. Lokalbefolkningen upplever att det finns betydligt fler vargar och familjegrupper än vad som hittills har kvalitetssäkrats i Värmland. Kriterierna för kvalitetssäkring bör ses över. Tillräckliga resurser måste tillföras för att detta ska kunna klaras på ett förtroendeingivande sätt, och så att en korrekt nivå på jakttilldelning kan ske.

Konfidentiella namuppgifter

Jägarnas personuppgifter bör eller ska vara konfidentiella uppgifter. Flera jägare tvekar att genomföra vargjakten på grund av det mediedrev som jakten innebar förra säsongen. Vargjägare ska inte behöva hängas ut med namn och andra personuppgifter av media/organisationer som inte har för avsikt att ge en korrekt bild av jakten och dess bakgrund. Namn och telefonnummer ska inte vara offentlig handling när vissa riksmedia gjort vargjakten så pass kontroversiell.

Vargjakten bör i stället avdramatiseras. Med en på vissa håll stor vargstam kommer behovet av jakt som en naturlig del av förvaltningen. Vid en större vargpopulation behöver fler vargar fällas för att hålla den på en fastlagd nivå.

Denna nivå är politisk betingad. Hur stor vargstam har samhället råd med? Nu är nivån satt till max 210 vargar. Ska vi verkligen ha en förvaltning där vi tio månader om året ligger klart över detta antal?

För stor buffert

Naturvårdsverket bör kräva in ytterliggare uppgifter om pågående inventering i länet. För en adaptiv förvaltning bör årets parbildningar, föryngringar och förekomsten av andra vargar ligga till grund för jakttilldelningen.

Att avsätta en för stor buffert för olika ändamål som skyddsjakt, trafik och annan dödlighet är direkt tveksamt i ett län som behöver sänka vargstammen. Tilldelningen bör ta hänsyn till den handlingsplan som antagits på länsstyrelsen tidigare. Värmland bär en alldeles för hög andel av den nationellt beslutade vargstammen.

15–20 vargar ska fällas i Värmland

Forskningen har medgett en avskjutning i ett spann mellan 18-40 vargar på preliminära siffror. Nya rapporter visar att vi ligger på 23 (plus 3) kvalitetssäkrade föryngringar i Skandinavien (20+3 i Sverige). Det visar att vargstammen snarare ökat trots jakten. Därför tycker Jägareförbundet Värmland att tilldelningen bör ligga i det övre spannet, och att tillräcklig hög andel ges Värmland för att motverka koncentrationen i länet. Länsföreningen kommer därför att skicka in en begäran om omprövning av vargjaktsbeslutet till Naturvårdsverket. Beroende av vad den pågående inventeringen ger nationellt, bör tilldelningen vara mellan 15–20 vargar i Värmlands län vid jakten januari–februari 2011.”

Lennart Johannesson, ordförande Jägareförbundet Värmland