Dalarna och Gävleborg utgör kärnan av Sveriges rovdjurstätaste områden och från djurägare finns många frågetecken och misstro mot regeringens och myndigheternas rovdjurspolitik.
I Sverige har vi bland de skarpaste djurskyddsregler som finns, kanske över hela världen, och att då tillåta att tamboskap riskerar att ligga skadade timmar eller dygn ute i skogen, ditjagade och skadade av rovdjur står helt tvärt emot både lagen och bönders känsla för sina djur.
Kännbara konsekvenser
De ekonomiska konsekvenserna för en sådan händelse kan också bli mycket kännbar för djurägaren, då naturligtvis det enskilda djuret har ett värde, men risken för produktionsbortfall och kvaltitetsförsämring vid mjölkproduktion är betydande. Att dräktiga djur kastar sina foster är även det en vanligt förekommande följd av ett angrepp. Dessutom tillkommer arbetet med att hitta och fånga in djuren som jagats ut på skogen av rovdjur. Det arbetet kan ta många timmar, eller till och med dygn i anspråk.
För att skapa en viss acceptans för rovdjur måste de uppräknade följderna givetvis ersättas fullt ut och även bevisbördan när djuren inte återfinns efter angrepp måste ändras så att ersättning kan betalas ut trots att djuret är försvunnet.
Enklare att skydda djur vid rovdjursangrepp
Förutsättningarna för att kunna skydda sina djur vid pågående rovdjursangrepp måste förbättras så att inte vapen beslagtas i första skedet, utan först efter en ordentlig utredning som visar på jaktbrott. Dels för att konsekvenserna för att mista sina vapen inför till exempel jaktsäsongen innebär en dubbel bestraffning utan att man dömts för något brott, men också att man mister möjligheten att skydda sina djur vid eventuellt kommande rovdjursangrepp.
Det är även vanligt att många tamboskapsägare saknar vapen och att då riskera att göra en granne vapenlös inför den på landsbygden så viktiga älgjakten kan tära hårt på grannsämjan. I det sammanhanget måste även hanteringen av en skyddsjaktsansökan förbättras, så att ett rovdjur som ställer till med skador, snabbt och effektivt kan tas bort.
Skogsskadorna ökar?
En annan risk med att skapa för täta rovdjursstammar är att paradoxalt nog skogsskadorna kan öka. Detta eftersom att älgen kan trängas undan från områden med rovdjur och samlas på mindre ytor med högt betestryck som följd, men från jägarkretsar hörs också tankegångar att vara ”försiktiga” med avskjutningen för att ha älg kvar till rovdjuren!
I det läget är det lätt att tappa greppet över älgstammen och vi faller tillbaka till problemen vi hade i slutet av 1970-talet med stora skador på tallungskogen.
Vi får heller inte glömma det ekonomiska värde som jakten innebär för markägaren. De senaste dagarna har några forskare varnat för att rådjursjakten kan komma att slås ut i våra län på grund av rovdjuren. Och i en sund rovdjursförvaltning borde det finnas utrymme för rovdjur såväl som rådjur och älg i jaktbara stammar.
LRF-regionerna Dalarna och Gävleborg