Under den gångna mandatperioden har Sveriges regering tagit itu med många av de frågor som legat i långbänk under många år.
Det är ju examenstider nu i maj och jag ger regeringen betyget Väl godkänt. Nu gäller det att se till att kommande regering blir lika positiv till jaktfrågorna.
Det tidigare så olyckliga beslutet om totalförbud mot bly i all ammunition ändrade regering och riksdag till ett beslut som drastiskt minskar miljöproblemet med bly, samtidigt som hänsyn tas till ammunitionens fördelar och djurskyddsaspekterna.
Vi har också fått ett bra beslut om eftersök vid trafikolyckor.

Regeringen har tagit stora grepp i rovdjursfrågan. Den första åt-gärden var att omarbeta paragraf 28 så att hundar kan skyddas. Bra!
Hur den övergripande rovdjursförvaltningen skulle ske var länge höljt i dunkel.
Det som förra våren såg mycket mörkt ut förvandlades dock i -oktober till en pragmatisk rovdjurspolitik med överväldigande majoritet i riksdagen.
Beslutet innebar en rovdjurspolitik med regional förankring. Beslutet innebar också minskade stammar av lo och varg och att de regleras genom förvaltning, och inte via skyddsjaktsbeslut.
Nu har vi ett stort ansvar för att förvalta systemet på rätt sätt, så att den utvärdering som ska göras 2012 faller ut så att en aktiv rovdjursförvaltning permanentas.
Arbetet med vildsvinsfrågan har också prioriterats och det finns nu förutsättningar för att vi ska få en klok och etiskt vildsvinsförvaltning i framtiden.
Fjälljakten är en fråga där regeringen inte genomfört en förändring för att få till ett bättre system som gynnar inhemska jägare.
Jägareförbundet ger dock inte upp denna fråga och fjällrådet anordnar i juni ett symposium där möjligheterna till ett ändrat fjälljaktssystem ska debatteras.

En av de mest segslitna frågorna har under decennier varit älgförvaltningen och älgjakten.
Jägareförbundet har länge arbetat för ett system med en produktionbaserad älgförvaltning med samordnad älgjakt, som byggs underifrån.
Det förslag som lagts från regeringen uppfyller inte riktigt dessa kriterier och det är min förhoppning att i det kommande förslaget inte folkrörelseaspekten glöms bort. Älgförvaltningen bygger mycket på ett engagemang från frivilliga krafter hos jägarna i samråd med markägarna. I det nya viltförvaltningssystemet måste viltförvaltningsdelegationerna få en central roll i den regionala förvaltningen.

Den nya ordningen innebär att landet kommer att indelas i viltförvaltningsområden.
I samband med detta tror jag det är nödvändigt för Jägareförbundet att se över kretsorganisationen. Dels måste kanske de geografiska gränserna dras om, dels måste vi se över vad jaktvårdskretsarna -arbetar med.
Jag tror att införandet av viltförvaltningsområden kan innebära att kretsens arbete stärks och viltförvaltningsfrågorna tillsammans med medlemsfrågorna blir krets-ens viktigaste arbetsuppgifter.

Avslutningsvis kan jag notera att viltmaten allt mer lyfts fram. Regeringen har gjort det på flera sätt och i förbundets uppdrag ingår numera att arbeta med viltmat. Bra!
Viltmat är en positiv fråga för jakten och något vi ska fortsätta att lyfta fram på olika sätt.