Sverige har med största sannolikhet en av världens bästa älgstammar. Den omsätter miljarder kronor årligen, och är förutsättningen för den absolut viktigaste jakten i landet. Sverige har också rika skogar som inbringar många miljarder kronor varje år och som är en förutsättning för en rik älgstam. Samtidigt innebär för mycket älg oacceptabla skogskador.
Älgförvaltningen med ett lokalt engagemang bygger på den svenska modellen, där samråd mellan markägare och jägare är ett nyckelord. I det arbetet spelar de ideella krafterna en avgörande roll.
Jag tror det är viktigt att denna modell får leva vidare. Utan ideella krafter blir älgförvaltningen en byråkratisk och svårhanterad fråga som kostar hundratals miljoner kronor. Detta finns också tydliggjort i Jaktlagens fjärde paragraf: 
”I viltvården ingår att genom särskilda åtgärder sörja för att viltet får skydd och stöd och att anpassa jakten efter tillgången på vilt. För att åtgärderna utförs och anpassningen sker svarar mark-ägaren och jakträttshavaren.” 
Således kan man konstatera att det även finns ett lagligt stöd för att vi jägare ska förvalta älgstammen i samråd med markägarna.

I dagarna beslutar riksdagen om det nya älgförvaltningssystemet.  Framför oss ligger därefter ett intensivt arbete under 2011 och 2012, för att få till en älgförvaltning och älgjakt som är byggd underifrån. Antalet älgskötselområden kommer att öka, samtidigt som deras roll i älgförvaltningen stärks. Det finns ett stort utbildningsbehov för älgskötselområdena, och sanno-likt också för älgförvaltningsgrupperna. Det är viktigt att dessa utbildningsinsatser kommer igång tidigt. Där ska Jägareförbundet engagera sig aktivt.
I den nya älgförvaltningen finns flera faktorer som har avgörande betydelse för att systemet ska fungera och att vi får en kvalitativt bra älgstam i balans med fodertillgången.

Vi jägare måste se till att älgobsen och spillningsinventeringar sköts bra, så att vi får tillförlitliga siffror om älgstammens storlek. Vi måste också vara noga med att sköta avskjutningsrapporteringen i Viltdata. Det är vårt ansvar.
Skogen och Skogsstyrelsen måste ta fram tillförlitliga data om fodertillgången samt skadesituationen. Det är skogens ansvar.
Med dessa olika kunskaper kan vi sedan gemensamt få en bra älgförvaltning.

För att det ska fungera måste vi också skapa ett gott förtroende mellan de olika parterna och sätta samrådstanken högst. Då fungerar det inte med att göra utspel i media med vare sig svepande formuleringar om att älgen ska utrotas eller maktmedel mot jägarna. Hätska utspel från jägarna mot skogsbruket eller att vi i älgförvaltningen inte strävar mot uppsatta mål, för heller inte saken framåt.
Som jag ser det måste det finnas en positiv inställning från skogsbruket och markägarna till en gemensam förvaltning av älgstammen. Liksom det måste finnas en positiv inställning från oss jägare till en klok förvaltning av våra svenska skogar.
Utan denna inställning blir det svårt att få en bra framtida älgförvaltning. Vi måste samråda i älgskogen.