Ernest Hemingway skrev om sina fantastiska upplevelser i Afrika när han jagade The Big Five, det vill säga lejon, leopard, afrikansk elefant, afrikansk buffel och vit noshörning (även svart noshörning kan räknas in).
Nu för tiden använder även många turister med avtryckarfingret på kameran hans kända begrepp.
The Big Five är en stor sak i Afrika och något man ständigt blir påmind om. När man exempelvis landar på Johannesburgs eller Kapstadens flygplatser möts man av stora souvenirbutiker med temat The Big Five.
Jag har läst min Hemingway och vet att det var den spännande jakten och miljön han fascinerades mest av, inte av troféerna.

Det finns många likheter mellan Afrika och Norden när det gäller betydelsen av jakten och viltet.
Vi har här precis som i Afrika en mycket rik natur med talrika viltstammar som förvaltas på ett klokt sätt. Avkastningen av jakten är stor, men vi skulle sannolikt kunna bli mycket bättre på att profilera viltet och jakten och lyfta fram det mer i dagens samhälle.
För oss svenskar är naturen, jakt-en och vad vi får från viltet en viktig del i livet. Acceptansen för jakten ligger också mycket högt, runt 85 procent av Sveriges befolkning är enligt undersökningar positivt inställda till jakt.

Vårt svenska vilt är också en turistattraktion som vi skulle kunna utveckla mycket mera.
Vi kan exempelvis snegla på Sydafrika där en medveten satsning gjorts för att utveckla safariverksamheten och jakten och detta är idag en av de största inkomstkällorna för landet.
Tanken slår mig då om det skulle gå att utveckla konceptet The Big Five för oss i Norden. Jag tycker det känns riktigt att vi i vår del av världen har ett The Nordic Big Five, vilket på ett enkelt sätt skulle sätta fokus på vårt vilt.
Vilka djurarter skulle då vara The Nordic Big Five? Fem jaktbara djurarter som också skulle vara en utmaning för varje safariälskare eller fotograf.
Älgen är naturligtvis självskriven. Skogens konung och en symbol för vår Nordiska jakt.

Älgen är den viktigaste djurarten för majoriteten av svenska jägare och dessutom en nationalsymbol.
Jag tycker också kronhjorten hör till de fem. Ett inhemskt ädelt högvilt och en av de vackraste djurarterna på jorden.
Sedan kommer jag inte ifrån att björnen hör till skaran av de stora nordiska djuren. En art som ökar i antal och som idag finns långt ner i landet.
Nummer fyra på listan blir säl. Från att ha varit utrotningshotad djurart till idag en viltstam som bara ökar och ökar. Ett högvilt som ger en jaktlig upplevelse utöver det vanliga.
Sist, men inte minst, har jag tjäder på listan. Den ädlaste av skogshönsen och en symbol för den svenska skogen och naturen.

Dessa fem djurarter speglar olika delar av Nordens natur och landskap. De innebär också olika jaktformer och är högvilt som vi ska vara stolta över att vi kan förvalta och få jaga. Jag tycker det vore intressant att utveckla detta koncept. Både på den jaktliga sidan och för turismen.

----------------------

Samarbete ger hopp
Mårdhunden är av flera skäl ett mycket oönskat inslag i faunan. Mårdhundsprojektet syftar ytterst till att förhindra att arten etablerar sig i Sverige och resten av Norden.
Det mesta tyder på att Jägareförbundet med ett stort antal samarbetspartners kommer att leda ett riktigt stort EU-projekt i ett försök att hindra att mårdhunden etablerar sig ytterligare i Norden.

Under två år har vi arbetat med att kartlägga djurets status i landet och börjat titta på förvaltningsmetoder i syfte att helt enkelt hålla den utanför våra gränser.
Redan på ett tidigt stadium insåg berörda parter att det här arbetet var omöjligt utan ett internationellt samarbete. Om den tillåts passera genom Danmark och in i Skåne blir det ett mycket svårare arbete att lyckas stoppa den.
En av de saker som glatt mig mest i den inledande fasen är det engagemang som jägare och allmänhet visat. Många i det här landet bryr sig verkligen om vår natur och dess olika värden. Att som i det här fall-et på ett handfast sätt i samarbete över nationsgränser försöka sig på en aktiv förvaltning ger mig hopp. Alltför ofta blir miljöarbetet vackra ord och snygga hemsidor men har svårt att verkligen komma till praktisk handling involverande många människor. Massor av fakta finns att läsa på www.mårdhund.se 

VEM ÄR: Åke Granström
Med rötterna i Väster-bottens inland, uppväxt i södra Dalarna och en period av friande i Göteborg, resor och arbete inom många områden förde till slut natur- och jaktintresset mig till att bli jägmästare.
Intresset för ekonomi och affärer gjorde att valet av inriktning var mot marknaden och förädlat trä. När studierna var klara i Umeå dök det dock upp ett arbete som länsjaktvårdskonsulent. Det här var 1995 och sen dess har jag arbetat för Jägareförbundet.
Jakten har mer och mer fått stå tillbaka för arbete, men jag försöker såklart ta de chanser till jakt som dyker upp och intresset omfattar i princip alla jaktformer och viltslag. Jag fascineras av, och gillar verkligen, samspelet mellan förtroendevalda, personal och våra uppdrag.
När vi hittar gemensamma vägar och arbetssätt så når vi nästan hur långt som helst. I min roll som samverkansområdeschef i Norr hamnar man ibland en bit från jaktfrågorna, men en oerhört kunnig personalgrupp fixar det mesta.