Beslut i riksdagen, regering och myndigheter lett till att Sverige fått en regionaliserad viltförvaltning med starkt lokalt inflytande. Något Jägareförbundet arbetat hårt för. Denna nya förvaltning är en av våra viktigaste frågor framöver och något vi starkt måste försvara.
Jakt är en frivillig verksamhet som styrs av intresset för naturen, jakten, spänningen, det goda köttet, kamratskapet, hundarbetet, med mera. Vi jägare engagerar oss i alla frågor kring jakten och lägger ner tusentals timmar av frivilligt och oavlönat arbete varje år.
En viktig ingrediens i glädjen kring jakten är att vi får vara med och påverka viltförvaltningen och hur jakten och viltvården ska skötas. Den nya regionala viltförvaltningen har till del tagit fasta på detta och bygger på att vi får vara med och besluta.
Det är viktigt att detta system behålls ett antal år, så att det kan växa in i folks medvetande och utvecklas till ett förankrat och klokt viltförvaltningssystem.

Om klockan nu skulle vridas tillbaka och statliga beslut, fattade långt bort från lokalplanet, tog över viltförvaltningen, tror jag att många helt skulle tappa motivationen till det frivilliga arbetet.
Det går inte att kommendera ut folk för att jaga, utan beslut och förvaltning måste ske i samråd mellan samhället och jägarna.
Ännu svårare skulle det bli att få jägarna att ställa upp på allt frivilligt arbete i form av inventeringar, rapportering, med mera. Vill samhället få uppgifter utförda av oss jägare, måste det naturligtvis ske i samråd med oss.
Samråd är för mig ett mycket viktigt ord och något som måste prioriteras i vårt arbete.

Det finns organisationer som är starkt kritiska till jakt, aktiv rovdjursförvaltning eller andra jägarfrågor. Samtidigt tror jag att alla gröna organisationer har fler frågor som knyter oss samman, än särskiljer oss. Därför tror jag att ett nära samarbete med dessa organisationer, nationellt, regionalt och lokalt, gynnar alla parter.
Den största skillnaden när det gäller uppfattning om viltförvaltning finns säkerligen rörande rovdjursfrågan och vargjakten. Den nya rovdjursförvaltningen bygger dock mycket på ett lokalt ansvar och inflytande. Från alla grupper.
Därför tycker jag det är viktigt att vi jägare tar vårt ansvar och agerar i rovdjursfrågan på ett klokt och ansvarsfullt sätt. Gör vi det finns alla förutsättningar att rovdjursförvaltningen blir så bra som vi jägare länge sagt att den ska bli.
Det lokala inflytandet och den folkliga förankringen är således en av grundpelarna i en framgångsrik viltförvaltning. Det är därför bekymmersamt att det älgförslag som nu finns till många delar har missat folkrörelseperspektivet. 

Älgförvaltningen och älgjakten är den viktigaste frågan för en överväldigande majoritet av de svenska jägarna. Älgförvaltningen måste ske i samråd mellan jägarna, markägarna och samhället. Gör den inte det, utan styrs av beslut fattade långt från den enskilde jägaren, kommer den att misslyckas.
Därför är det ytterst viktigt att i det kommande älgförvaltningssystemet underifrånperspektivet inte glöms bort. En älgstam av rätt storlek och sammansättning byggs upp underifrån, inte genom beslut ovanifrån.
Torsten Mörner Ordförande i Svenska Jägareförbundet