Europas jägare ger tillsammans uttryck för en internationell jaktsolidaritet, där Jägareförbundets arbete starkt bidrar att stärka jakt-ens position.
Jakten kommer inte att påverkas av EU.  Det fick vi höra inför folkomröstningen. Men sanningen var en annan och idag ser vi allt mer beslut från Bryssel som påverkar vår viltförvaltning och jakt.
Borta är sommarjakten på morkulla. Borta är jakten på korp och skarv. Jakten på våra rovdjur, och då främst varg, har EU starka synpunkter på. Likaså på jakten på säl. Utöver detta diskuterar EU bly i ammunition, transport av vapen, fällfångst, djurskyddsfrågor för vilt, med mera.
De två direktiv som styr flera av dessa frågor, Habitatdirektivet och Fågeldirektivet, är gamla och stela och skulle behöva ses över och göras mer flexibla.

Viltsituationen ändras över åren och förhållandena idag är helt annorlunda än för 20–30 år sedan. Vilttillgången och jakten i Norden är på många sätt helt skild från förhållandena i södra Europa, vilket också gör att en översyn behövs.
Men oavsett våra geografiska, djurmässiga och jaktliga skillnader finns ett starkt gemensamt intresse bland Europas jägare. Det är att vara en aktiv part i viltförvaltningen och ha en meningsfull jakt på de arter som är jaktbara.
Jägarna i Europa är välorganiserade, både nationellt och internationellt. Jägareförbundet är medlem i flera olika organisationer.
På nordisk basis har vi Nordisk Jägersamvirke (NJS), där jag sedan mitten av mars är ordförande, vilket ger ytterligare möjlighet att arbeta för de svenska jaktfrågorna i Norden och i Europa. Ordförandeskapet i NJS ger en plats i styrelsen för FACE, den Europeiska federationen av jaktorganisationer med 36 medlemsländer.
Det ger en plattform för att lyfta fram den svenska och den nordiska jakten och kunna påverka Europa i en riktning i enlighet med den svenska jakttraditionen. Slutligen är vi också medlem i CIC, den internationella jaktunionen med medlemmar från hela världen.

Jägareförbundet inser att vi måste engagera oss i många internationella frågor. Det är också ett skäl till att vi har en anställd inom förbundet som ska fokusera på dessa frågor.
Från nordisk sida har vi arbetat hårt inom FACE för att knyta närmare band med jägarorganisationerna i södra och östra Europa.
Det är mycket stora skillnader i förutsättningarna för jakt i Medelhavsländerna mot vad vi har i Norden. Exempelvis är i flera länder inte jakträtten kopplad till mark-ägandet, vilket leder till en mycket sämre möjlighet för vilt- och naturvård, med svagare viltstammar som följd.

Nordisk vilt- och naturförvaltning ligger i världstopp och det budskapet ska vi bära med oss ut i Europa. Målet med detta arbete är också att få jägarorganisationerna i Europas alla länder att enas om viktiga frågor som exempelvis rovdjursförvaltning och vargjakt, om bly i ammunition.
Om sju miljoner jägare står enade och gör sin röst hörd i Bryssel, är jag säker på att EU lyssnar. Därför gäller det att inte ge upp utan fortsätta på inslagen väg och stärka de internationella frågorna.