Genom ett antal bostadsorter har det slagit mig att Sverige är ett väldigt långt land, med mängder av olika miljöer, människor och förutsättningar. Jakten har varit den röda tråden, och tråden i tråden har varit jaktglädjen.
Ni vet den där känslan när man jagar tillsammans, gärna med lyckat resultat. En obeskrivlig välbehagskänsla sprider sig i hela kroppen. Många kallar den jaktens själ eller den sanna jaktglädjen.
2008 bytte jag min yrkesjägartjänst mot en konsulenttjänst i Gävleborg. Nu skulle det bli lite mer kontorsgöra och en ny utmaning med reell rovdjursförvaltning.
Jag hade fått känna på konsekvenserna av att ha lodjur på mark-en, när såtarna var tomma på djur, och katten slunkit igenom på kvällen. Jaktgästerna stod undrande över det klena resultatet.
Nog var jag beredd att driva rovdjursfrågan. Även om man ibland funderade på hur man skulle orka med det där ständiga tjatet om varg-arna.
Det tog tre år innan jag förstod vargproblemet någorlunda. Då hade jag varit på många rovdjursmöten, försökt förankra vargflytt, blivit sviken av riksdag, regering och Naturvårdsverket. Otaliga gånger funderat på det habitats-direktiv som spökar hela tiden. Och mer än en gång blivit idiotförklarad av medlemmar.
Den rovdjurspolitik vi försöker föra fungerar inte bra än och slukar mängder med energi. Men så insåg jag vilken den största skadan vargen åsamkar oss. Det slog mig på årets björnjakt. En äldre gentleman sköt sin första björn, en stor sådan. Han var rörd till tårar när vi spårat upp den dödskjutna björn-en. Det rös i kroppen på mig, gåshuden kom. Det var första gången på tre år i Gävleborg jag fått känna av den riktiga jaktglädjen. Då slog det mig vad vargfrågan egentligen handlar om.
Vargen stjäl jaktens själ – den sanna jaktglädjen. Och den tror jag alla jägare i hela Sverige vill vara med och kämpa för.
Kalle Johansson
- - - - - - - - - - -
VEM ÄR:
Kalle Johansson
Jag är född i Hammerdal i Jämtland och flyttade som nioåring till Gotland. Jaktintresset kommer från pappas sida och var en naturlig del i överlevnadsstrategin för en prästfamilj med många barn. Mina första byten var åkersork-ar som sprang för livet när vi hässjade hö. Både bytena och jaktintresset ökade stadigt. Idag har jag nog hunnit med att jaga det mesta som finns och går att jaga i detta land. Det viktigaste i jakten för mig är vördnaden för viltet och naturen, samt att man har roligt.
Tillvaratagandet av viltet har för mig blivit ett -specialintresse. Idag värde-sätter jag nog en god middag på eget fällt vilt lika mycket som jaktdagen när viltet föll. Det var givet för mig att välja jakten och naturvården som yrke.
Under nästan tio års tid studerade jag allt vad som fanns inom jakt och viltvård, från naturbruksgymnasiet i Kalix via universitetet i Umeå och jaktelevsplatser på större gods, till viltmästarutbildningen på Kalö i Danmark.
Jag började som yrkesjägare på Öster Malma. 2008 förde kärleken mig upp till Gävleborg där jag idag jobbar som jaktvårds-konsulent.
EU-direktivet styr förvaltningen
Habitatdirektivet infördes för att skydda vilda djur och växter. Det styr idag hur vi i Sverige kan förvalta en lång rad av djur och miljöer.
Direktivet infördes 1992. Sedan dess har det inte skett några ändringar i bilagorna trots att mängder med länder tillkommit och förutsättningar för många djur ändrats.