Trots att vi har haft vildsvin under ganska många år verkar det som om vi fortfarande inte riktigt insett att denna viltart skiljer sig markant från övrigt klövvilt. Den har mycket hög reproduktionsförmåga, ett extremt familjesocialt liv, annorlunda rörelsemönster med mera.  Vi måste lära oss mer om viltarten.

Vildsvinen har gett oss jägare mycket jakt och somliga har säkert sett vildsvinen som kompensation för en lägre älgstam, bland annat. Vissa har sett detta så positivt de utfodrat in absurdum, då menar jag inte att det varit den typ av utfodring som jaktlagen kan kräva av oss.
Jag har även lärt mig att det finns en stor grupp jägare som inte är ett dugg roade, utan i stället anser att de förstör den traditionella jakten. Mitt råd till dem är: släpp in någon som är road!
Överlag är våra jaktmarker för små för att förvalta vildsvin om vi utgår från viltarten. Vi måste inse att på många håll måste vi börja samarbeta med grannarna. Jag vet att det kan vara svårt ibland men det är troligen den enda vägen för att lyckas. När jag säger lyckas, menar jag att hålla skadenivån på en sådan nivå att den accepteras av lantbrukarna.

Under de senaste två åren har jag arbetat enbart med vildsvinsförvaltning. Efter ett gott samarbete med LRF har vi tagit fram ett gemensamt presentationsmaterial där budskapet är glasklart – samverka. Jag har under denna tid träffat många jägare och lantbrukare, ofta vid gemensamma möten, som resulterat i att man försöker få ihop samverkansområden. 
Jag har även noterat att mark-ägarsidan tar ett större och större ansvar, vilket är mycket positivt.
Vi måste gemensamt få ordning på vildsvinsförvaltningen annars kommer vi jägare att helt enkelt bli utbytta på många marker.
Henrik Barnekow

- - - - - - - - - - - - - - - - - -

VEM ÄR:
Henrik Barnekow
Jag är uppvuxen på en större lantbruksegendom med mjölkproduktion i nordöstra Skåne. Jakten var en del av tillvaron. Under uppväxten fanns det alltid en stävhårig vorsteh i huset och just nu ligger det en tolv veckors vorstehvalp på kökssoffan.
En anställd på gården började med taxar i mitten av 1950-talet och sedan dess har jag varit frälst. Det intresset bidrog till engagemang i klubbverksamheten. Detta starka intresse för hundjakt gjorde att jag redan i mitten på 1960-talet blev drevprovsdomare för stövare.
Jag skulle bli lantbrukare, men förutsättningarna ändrades. Jag gick kurs på Öster Malma 1970. Tyvärr gav det inget jobb.
Då började jag en skogsutbildning vilken avslutades på Skogsmästarskolan i Skinnskatteberg. Efter olika skogsjobb, även egen verksamhet, började jag som konsulent på Jägareförbundet i Blekinge i början av 1990-talet. Jag fick senare arbeta både i Skåne och Halland. De två åren före min pensionering i våras hade jag förmånen att verka som fältansvarig för vildsvinsfrågan i södra Sverige. Nu gör jag ett och annat inhopp för Jägareförbundet i vildsvinsfrågan.

Fakta vildsvinens antal
Hur många vildsvin har vi i landet? Tyvärr finns det inte tillräckligt med inventeringar för att med säkerhet ange ett antal. Enligt avskjutningsstatistiken hade vi en kraftig uppgång till jaktåret 2009/2010, då det sköts drygt
65 000 vildsvin. Siffrorna för förra säsongen är inte klara men pekar på nedgång med cirka 15 procent. Två hårda vintrar har satt spår, men stammen kommer att hämta sig.