Till slut kom den – den så länge efterlängtade rovdjurspropositionen.
Regeringen har gjort ett bra arbete och med rovdjurspropositionen lagt en grund för hur vi ska förvalta rovdjuren.
Regeringen har aviserat att det ska ske en utvärdering av rovdjursförvaltningen under 2012, vilket kan ge upphov till en viss oro. Rovdjursförvaltningen har diskuterats i allt för många år, och vi har bra kunskap för en klok förvaltning. Därför borde rovdjursförvaltningens mål ha satts redan nu.
Det är också min förhoppning att när man nu öppnar för jakt på varg, och en reducering av lodjursstammen, att detta leder till att den illegala jakten på dessa djur försvinner.
Inte alla är lika glada över regeringens beslut. I ett uttalande från WWF, Naturskyddsföreningen, Rovdjursföreningen, Ornitologiska föreningen och Djurskyddet Sverige framförs kritiska synpunkter och då framför allt på förslaget om förvaltningsjakt på varg.
Man förkastar helt förslaget och anser det vara ”av kortsiktig karaktär och är till för att försvara en högljudd minoritet”. Med det menar man naturligtvis vi 300 000 jägare.
I skrivelsen nämner man inte med ett ord människan: de som lever med varg, de som får sina tamdjur eller hundar dödade, eller de som ser hur närvaron av stora rovdjur inom vissa områden praktiskt taget leder till att älg- eller rådjursstammen försvinner.
Man fokuserar sin skrivelse på genetiska frågor, gynnsamt bevarandestatus, inavel med mera, men glömmer helt bort människan och landsbygden.
Här finns också en uppseendeväckande formulering: ”I ett naturligt fungerande ekosystem måste vargen till-låtas återfå sin forna ekologiska roll.” Jag hoppas att man med detta inte menar att jakten ska upphöra och vargen ska reglera älg- och rådjurstammen.
Jag undrar också vilken tidsperiod man avser. Är det exempelvis år 1830 då vargen var huvudorsaken till att cirka 25 000 tamdjur dödades? Eller är det stenåldern som menas?
Organisationerna anser också att propositionen polariserar rovdjursdebatten. Jag delar inte den uppfattningen. Rovdjursdebatten har tidigare i många stycken varit oseriös och allt för polariserad. Nu har vi äntligen fått en rovdjurspolitik som leder till en förvaltning och som tagit oss ur den förlamning frågan länge lidit av.
Vi intresseorganisationer måste hjälpas åt att förvalta rovdjursstammarna på bästa sätt. Att bekämpa varandra med slagord och olika beskyllningar för inte rovdjursfrågan framåt.
Torsten Mörner, ordförande i Svenska Jägareförbundet