Älgstammen i Sverige ökar igen på många håll. Likaså ökar vildsvinen i antal och stammen breder kontinuerligt ut sig till nya områden.
För oss jägare är detta naturligtvis positivt. Men det ökade antalet älgar och vildsvin kan också leda till problem. Älgar kan ge stora skador på ung tallskog och vildsvinen kan orsaka omfattande skador på växande grödor, vallar, golfbanor, med mera.
Med ökande stammar av älg och vildsvin reses, allt för ofta i mina ögon, krav på att viltstammarna måste reduceras. Man får inte sällan intrycket att detta är den enda åtgärden som kan vidtas.
Men frågan är mera komplicerad än så. Våra älgar och vildsvin är nationella resurser som måste förvaltas på ett klokt sätt. Vi får heller inte glömma att vildsvins- och älgjakten också är värd stora summor pengar, älgjakten mer än en miljard kronor årligen.
Under det senaste året har Svenska Jägareförbundet tillsammans med Lantbrukarnas Riksförbund, Jordägareförbundet, Kennelklubben, Yrkesjägarföreningen och Nationella Viltolycksrådet arbetat på en förvaltningsplan för vildsvin.
Förvaltningsplanen, framtagen på frivillig väg utan inslag av bindande lagstiftning, är en god grund för en sund vildsvinsförvaltning.
I planen behandlas bland annat skador på mark och gröda, jaktutövningen, utfodringen och hundanvändningen.
Förvaltningsplanen betonar att förvaltningen av vildsvinsstammen måste ske i nära samverkan mellan markägare och jägare så att vi får en klok förvaltning av vildsvinsstammen och att utrotningskraven försvinner.
Lika viktigt som det är med samverkan i vildsvinsförvaltningen, lika viktigt är det när det gäller älgförvaltningen. Lösningen på de skador älgen orsakar är inte att utrota älgen, lika lite som det är att plantera gran överallt.
Älgförvaltning är en komplex fråga som skiljer sig mellan olika delar av vårt land, men samverkan är en grundläggande förutsättning om vi ska få en sund älgstam i balans med födotillgången.
I denna samverkan ligger, utöver reglering av stammens storlek och sammansättning, också frågorna om betesinventeringar, foderskapande åtgärder, årstidsvariationer, med mera.
Endast genom samverkan kan vi belysa olika sidor i älg- och vildsvinsförvaltningen, så att vi kan ha viltstammar av lämplig storlek i vårt land.