Den svenska vargstammen har under de senaste åren vuxit starkt och idag är antalet vargar långt över de 200 som var riksdagens etappmål.

Vargen orsakar stora problem för jägare, lantbrukare och andra. Trots detta har åtgärderna från samhället uteblivit och den förvaltningsjakt som är nödvändig verkade genom politiska beslut vara på väg att skjutas på framtiden. Ett oacceptabelt beslut.
Knäckfrågan i vargförvaltningen är om vår vargstam har gynnsam bevarandestatus. Ett komplicerat ord som handlar om olika beräkningar för att avgöra vargstammens förmåga att överleva. Avgörande för bevarandestatusen är genetiken och hur inavlad vargstammen är.

Vår vargstam är starkt inavlad och det enda sättet att förbättra den genetiska statusen är att det regelbundet vandrar in nya vargar från Finland/Ryssland. Helst någon per år, och som dessutom finner en partner och därefter får valpar. Med en regelbunden invandring skulle stammen i Skandinavien kunna hållas på runt 150–200 individer.
De senaste åren har tre vargar lyckats ta sig ner till vargstammen i Mellansverige. Endast en av dem har reproducerat sig. Bedömningen är därför att vi, för att få igång en förvaltning och få gehör för maximalt 150 vargar i Sverige, på något sätt måste underlätta för  vargarna att ta sig söderut.
Med detta som bakgrund skrev Jägareförbundet tillsammans med LRF, Jordägareförbundet, Kennelklubben, Samernas riksförbund och Jägarnas Riksförbund till regeringen med förslag om ett antal åtgärder.
De sex förbunden uppmanar regeringen att ge Naturvårdsverket ett uppdrag att förbereda flyttning av varg inom landet om den naturliga invandringen visar sig otillräcklig.
Syftet med denna åtgärd är att underlätta en aktiv förvaltning av varg-stammen utan att äventyra Sveriges internationella åtaganden. Samtidigt är det ett oeftergivligt krav att regeringen öppnar för en förvaltningsjakt som minskar vargstammens storlek. 
Målet, enligt förbundens uppfattning, måste vara att hålla vargstammen på minsta möjliga nivå.
Hur en eventuell flyttning ska gå till  är en komplicerad fråga som Naturvårdsverket tillsammans med intresseorganisationerna måste utreda vidare.

Förslaget om invandring och eventuell flyttning har inom Jägareförbundet beretts av vårt  rovdjursråd och ska på detta sätt vara väl förankrad i organisationen.
Vår förhoppning är att vår gemensamma skrivelse underlättar för regeringen att fatta de nödvändiga besluten och öppna dörren för en klok förvaltning av vargstammen.

Torsten Mörner, ordförande i Svenska Jägareförbundet

-----------------

Välkommen skyddsjakt på knubbsäl

Sälskadorna för yrkesfisket uppgår till 55 miljoner kronor årligen. Anslaget för bidrag och ersättningar för sälskador är höjt för 2009 med 10 miljoner kronor och är nu sammanlagt på 30 miljoner kronor. 
Antalet knubbsälar har stadigt ökat efter utbrotten av virussjukdomar runt 2000-talet. Stammen beräknas nu uppgå till cirka 20 000 djur. De finns framför allt på västkusten, i Bohuslän.
Jägareförbundet har föreslagit en tilldelning om 240 djur, vilket är cirka tio procent av den årliga tillväxten och är så lite att det knappast påverkar sälstammens ökning. Men Naturvårdsverket planerar endast tillåta skyddsjakt på 50 sälar!

Jägareförbundet är mycket positivt till  skyddsjakt på knubbsäl, men anser att det finns en del i förslaget som behöver ändras. Jägareförbundet vill att man tillåter jakt från båt, precis som man gör i andra länder. Naturvårdsverket kan göra undantag och tillåta jakt från båt, men ställer hårda restriktioner.
Tiden för jakt, maj samt 1 augusti–31 december, är lagd mot bakgrund av sälarnas behov av fredning under kutning och pälsömsning samt behovet av att skydda fisket mot skador.
Fällda knubbsälar ska rapporteras till Kustbevakningen och prover ska skickas till Naturhistoriska riksmuseet där de är värdefulla för forskningen.
Dock anser Jägareförbundet att Sverige borde överväga att på prov införa ett likartat provtagningssystem som tillämpas i Norge där provtagningen är frivillig och kombinerad med en skälig ersättning.

Samtidigt pågår i EU ett oroväckande spel kring sälen som resurs. Kampanjer i miljonklassen försöker förmå Europaparlamentet att rösta för ett handelsförbud med sälprodukter. Risken är att sälen inte tas tillvara som en resurs. Djurrättsaktivister försöker skrämma och hota sig till röster genom att visa skräckbilder på hur man jagar säl i Kanada.
Bara för att vildsvinen ibland beskrivs som endast skadedjur är det väl ingen som ifrågasätter om vi ska ta tillvara vild-svinsköttet. Vad är det för skillnad på säl och vildsvin i det avseendet?
Denna diskussion sker dessutom när vi ska försöka få upp intresset av att rösta till EU-parlamentet i juni. Det ökar inte respekten för vare sig EU:s sätt att arbeta eller kompetensen hos dem som vi röstar fram att fatta beslut.
Så varje steg, om än litet, i rätt riktning, hälsas välkommet.