För ett drygt år sedan satsade landsbygdsdepartementet två miljoner kronor under fyra år för att förbättra distributionen av viltkött från jägare till konsument. Men i stället kommer nytt hinder i vägen från Jordbruksverket – som försvårar processen.
Landsbygdsminister Eskil Erlandsson vill gärna se att mer viltkött lämnas till vilthanteringsanläggningar för att komma vidare ut till butiker, restauranger och till konsumenter.
Men målsättningen försvårades nyligen av EU:s regelverk – tolkat av Jordbruksverket. Sedan mars månad får vilthanteringsanläggningarna inte hantera slaktresterna från vilt, eller de så kallade animaliska biprodukterna, själva utan måste låta ett specialiserat företag komma och hämta avfallet. Detta kommer att kosta 3–4 kronor per kilo plus 300-400 kronor per stopp på varje anläggning. Risken är uppenbar att jägarna får mindre betalt – och mindre kvantiteter kommer ut i butiken. Eller att kostnaderna läggs på konsumentpriset – vilket blir en avskräckande prishöjning. Allt tvärt emot regeringens intentioner!
Bakgrunden till detta sägs vara att allt slaktavfall ska behandlas lika, oavsett om det är från tamdjur eller vilda djur. Och de regler som gäller för stora slakterier ska även gälla för småskaliga slakterier. Men det är just de småskaliga vilthanteringsanläggningarna på landsbygden, ofta drivna som bisyssla, hobbyverksamhet eller liknande, som landsbygdsministern vill se fler av. När vi jägare själva skjuter en älg får vi lämna inälvspartiet direkt i skogen, vilket är ett naturligt sätt. Rävar, grävlingar, fåglar och andra får därmed sin del av skörden.
Dessutom är det mer naturligt att gräva ner resterna från vilda djur än att låta lastbilar köra runt i landet och hämta slaktavfall från alla dessa småslakterier. Viltkött är redan idag ett dyrare kött och denna hantering kommer höja priset ytterligare för konsumenten.
Från både EU-kommissionen och landsbygdsdepartementet är man mån om att värna och ge stöd åt livet på landsbygden. Så det gäller att inte ducka när EU-kommissionen tar beslut som får oönskade konsekvenser för det småskaliga näringslivet på den svenska landsbygden.
Våra vilda djur är en resurs att förvalta. De utgör cirka fyra procent av den årliga köttkonsumtionen – fyra klimatvänliga, goda och näringsrika procent. Från en Sifo-undersökning vet vi att 60 procent av svenskarna vill äta mer viltkött.
Om visionen Sverige – det nya matlandet ska gälla även viltkött, behövs regelverk som inte sätter käppar i hjulet.