Hur svårt kan det vara? Om vi jägare ger oss ut för att inventera förekomst av stora rovdjur – då bör det självklart avspeglas i hur stor licensjakten blir, eller hur? Men icke.
Regeringen har tagit beslut om att inrätta viltförvaltningsdelegationer som består av representanter från politik och organiserade särintressen, kopplade till länsstyrelserna med landshövdingen som ordförande. Denna nya förvaltningsstruktur ska fatta lokala beslut om rovdjursförvaltningen, nära de som berörs.
Trots att jägarkåren gjort inventeringar som visar på ökande varg- och lodjursstammar sänks tilldelningen i licensjakten i år. Idag är kraven på kvalitetssäkring, det vill säga att en observation eller spår av rovdjur bekräftas, så komplicerade och omständliga att de inte fungerar. Om vi jägare ska ställa upp med inventeringar framöver måste man till att börja med att visa förtroende. Vi jägare är kunniga, samarbetsvilliga och måna om en viltförvaltning grundad på fakta och tydlighet. Tänk på, att det är samma jägarkår som frivilligt i dagarna snabbt samlat in 100-tals rävar till Statens veterinärmedicinska anstalt för provtagning av dvärgbandmask, som organiserar eftersök av trafikskadat vilt 35 000 gånger per år och som utfodrar det vilda under stränga vintrar för 265 miljoner egna skattade kronor per år.
Naturvårdsverkets oförklarliga agerande när man halverade årets lodjursjakt, skapar tyvärr naturvårdsvärk med frustration och förtroendebrist bland jägarkåren som följd.
Heter man dessutom Naturvårdsverk, så förpliktigar det. Ett Naturvårdsverk ska bära sitt namn med heder. Det vill säga se till att våra viltstammar vårdas i balans. Med balanserade stammar menar vi till exempel inte att lodjuren ska bli så många inom ett område att de äter upp hela rådjursstammen – vilket är deras främsta föda. Vi accepterar livskraftiga stammar av både lo och rådjur. Så att bytesdjuren – i detta fall rådjuren – räcker till både rovdjuren och till jägarna. Det nyttiga viltköttet och den stora folkrörelsen som jakten utgör är ett utmärkt sätt att bruka naturen. Inte bara betrakta den.
Intresset för att vistas i skog och mark minskar. Det vilda behöver intressegrupper som frivilligt vistas i skog och mark, följer och bevakar vad som händer i naturen. Därför Naturvårdsverket: visa jägarkåren förtroende och respekt! Det är vi som vårdar det vilda.