Så fort viltet fallit har du ett livsmedel framför dig. Men inte vilket livsmedel som helst. Köttet är smakrikt, magert, rikt på mineraler och fritt från läkemedel.
Dessutom tillhör viltkött våra mest klimatsmarta livsmedel. Och det är allt fler, ofta unga konsumenter som vill äta klimatsmart och vill veta mer om kedjan bakom, innan maten hamnade på tallriken.
Vi jägare ser till att 16 000 ton kött hamnar på våra matbord – men tyvärr når köttet sällan nya konsumenter. I våra frysar ligger ”årgångsstekar” år efter år och när frysen är full köper vi gärna en frys till.
Du som är jägare kan se till att fler får prova viltkött genom att sälja till vänner, arbetskamrater, butiker och restauranger eller en vilthanteringsanläggning.
Så jägare – dela med dig!
Jägareförbundets initiativ www.viltmat.nu är en ny satsning där vi jägare får veta hur mycket vilt vi får sälja, vilken vilthanteringsanläggning som ligger närmast och viktiga tips om tillvaratagande. För det räcker inte med fantastiska recept, goda såser och läckra tillbehör.
Smaken på viltköttet beror framför allt på hur vi som jägare skjutit djuret, tagit ur, hängt, styckat och frusit in det.
Tänker alla på att använda plasthandskar för att slippa bakterier i köttet? Tänker alla på att kyla långsamt för att det ger ett mörare kött?
Eller på att putsa köttet ordentlig runt skottskadan för att få bort blyrester, frysa luftfritt och sedan tina långsamt innan det tillagas för att få ett riktigt mört och gott kött?
Tillvaratagandet är avgörande för kvaliteten på köttet!
Vilt är ett svenskt matkulturarv att vara stolt över. En unik svensk råvara som också bidrar till landsbygdsministerns vision om Sverige som det nya matlandet.
Kolla på www.viltmat.nu – där finns mycket du behöver veta om viltkött.
Målet är tydligt; viltköttet ska bli så gott som möjligt och fler ska få chans att smaka svenskt vilt. Och kanske resulterar det dessutom i att fler accepterar jakt eller rent av börjar jaga.
Förhoppningsvis får vi samtidigt ökat stöd för att vilt är något vi ska ta vara på som
resurs – och inte bara lämna åt allt fler rovdjur.