Visst är det enkelt att vara politiker? Frågan ställs med anledning av miljöminister Andreas Carlgrens senaste beslut i rovdjursfrågan. Visst var det utmärkt att det äntligen togs steg framåt för rovdjurspolitiken. Miljöministern uttryckte tydligt dagarna innan jul, att regeringen vill begränsa vargstammens tillväxt. Det var ett enkelt steg, eftersom den rovdjurspolitik som centerpartiet gick till val på, gav många röster i det senaste riksdagsvalet. Det gäller helt enkelt att leverera vad man lovat!
Frågan om vargens framtid väcker fler känslor än de flesta politiska frågor. Konflikterna ökar och kompliceras och politikerna vågar inte ta ställning. Men egentligen är frågan enkel.
Riksdagen tog ett beslut 2001 om etappmålet 200 vargar, vilket nu med god marginal passerats. Därför, Andreas Carlgren, frys stammen till dess ett nytt beslut tagits! Ett treårigt moratorium för vargstammen rekommenderades även i den senaste rovdjursutredningen. Annars kommer vargstammen att öka till över 300 vargar till nästa vinter – vilket inte bara försvårar förvaltningen utan, ännu värre, undergräver förtroendet för dem som bär ansvaret.
Därför är det lika självklart att vi omgående måste börja jaga varg. Andreas Carlgren gav den 18 december Naturvårdsverket i uppdrag att utreda hur en jakt ska gå till. Vet vi inte det redan? Vi jagar och förvaltar björn, lo och andra djur i Sverige med stor framgång. Naturligtvis kan vi även jaga varg med samma omdöme.
Den stora stötestenen, som ofta lyfts fram, är genetiken. Men den behöver inte heller krånglas till. Ännu har ingen av de vargar som dött och undersökts, visat på skador eller sjukdomar orsakade av inavel. Dessutom har vi nyligen fått in nytt blod, en varg som också fått valpar. Detta räcker för att i en femårsperiod stoppa ökningen i inaveln.
Det största hotet mot vargen är dock inte in-aveln, utan bristande förståelse för de människor som ska leva med problemen vargarna orsakar. För dem som får sina tamdjur rivna och dödade, dem som inte längre kan ha en meningsfull jakt med drivande hund, dem som ställer in älgjakten där vargstammen är för stor, dem som bygger stängsel runt gården där hemma och ändå oroas, dem vars oro ej tas på allvar av besluts-
fattare.
En politiker ska axla det förtroende som uppdraget innebär. Att lyssna på väljarna som valt honom/henne och att våga ta de beslut som krävs. Enkelt, eller hur?