Får man gå ut och skjuta älgar på sin egen mark i ett viltvårdsområde utan att bry sig om beslut om gemensamhetsjakt?
Frågan blir alltmer akut och Svenska Jägareförbundet vill att myndigheterna tydligt klargör vad som gäller. Det är hög tid att få ett rättsfall prövat.
I norra Sverige struntar allt fler jägare i vad viltvårdsområdet kommit överens om. Vilka blir konsekvenserna, frågar man sig oroligt. Redan nu kan man se hur osämjan ökar i byarna i norr, där viltvårdsområden är vanligast. Och den urgamla traditionen att jaga med hund på stora arealer hotas. Vi behöver ett klarläggande för annars kommer jakten, i framför allt i norr, att bli kaotisk.
Vad säger lagen? Det finns klara regler för hur vilt-vårdsområden ska skötas. I lagen anges att en seriös viltförvaltning med en samordnad jakt är av så stor betydelse att det försvarar ett visst ingrepp i den enskildes rätt att helt frittnyttja sin mark för jakt.
Ursprungligen var skogen öppen för alla. Därefter blev det byamarker och först på senare tid har enskilda markägare ibland tappat känslan för orten de äger mark i och vill splittra gamla jaktområden.
Ett aktuellt fall är Kuivikangas viltvårdsområde där föreningen driver en process mot en medlem i viltvårdsområdet. Tingsrätten dömde de åtalade för jaktbrott men hovrätten friade. Högsta Domstolen avvisade viltvårdsområdets talan i december 2008 för man ansåg att vilt-vårdsområdet saknade rätt att överklaga hov-rättens dom. Rättsläget får därmed anses oklart. Flera fall finns.
Det självklara vore om förfarandet vore straffbart och även skadeståndsgrundande. Då skulle även den som uppmanar medlemmar i ett viltvårdsområde att ignorera gemensamma beslut kunna dömas för uppvigling.
Jägareförbundet arbetar för att ett klargörande ska komma, för viltet är en gemensam resurs som ska förvaltas gemensamt. Viltförvaltning kräver samordning, inte splittring.