Nyligen kunde vi läsa att Skogsstyrelsen kräver krafttag mot den skenande älg-stammen i södra Sverige till följd av stormarna Gudrun och Per. Det höga tonläget var helt onödigt eftersom jägarna för länge
sedan reagerat. Redan 2008 ökade avskjutningen i Kalmar, Kronoberg och Jönköpings län med 23 procent!
Denna ökning skedde under de samråd i jakt-vårdskretsar och älgskötselområden som hölls våren 2008 – mer än ett år innan Skogsstyrelsens reaktion! Detta visar tydligt att älgstammen sköts bäst lokalt av dem som kan sina älgar och skogar. Även i år ökar tilldelningen i dessa trakter.
Skogsstyrelsen verkar helst vilja anpassa älgen till en grön industrilokal med få älgar och därmed få skogs-skador.
Älgen måste se upp även för Svenska Rovdjursföreningen som nu driver en ihärdig kampanj för att få riksdagsmän att inte följa rovdjursutredningens förslag om att bland annat tillåta vargjakt.
I stället vill de ha fler vargar än vad utredningen föreslår, 300–400 djur. Rovdjursföreningen tycker att vargen ska få ”återta sin ekologiska roll”. Och eftersom vargens föda till 95 procent består av älgar, kan vi snart ställa in älgjakten. Det blir i stället vargarna som får stå för beskattningen av älgstammen och som får äta det nyttiga älgköttet.
Vargar tar inte bara svaga och sjuka djur, arbetar inte för livskraftiga stammar, älgskötselområden, samråd eller balans mellan älgar och betesresurser.
Nej, det är klart att det är vi jägare som ska fortsätta förvalta älgen genom jakt. Och det är inte bara vi som är måna om älgens framtid. Hela Sveriges varumärke är beroende av älgen. Vid en nyligen gjord Sifo-undersökning fick man svara på vilken Sverigesymbol eller djur som är bäst på att marknadsföra Sverige. 63 procent svarade älgen, vilket är dubbelt så många fler än som svarade dalahästen.
Endast två procent tycker att vargen är bästa Sverigesymbolen.
Den svenska älgjakten är minst lika symbolladdad.