Hundägaren och hennes sambo vill inte framträda med namn i media, men vill ändå berätta om sina upplevelser av vargangreppet. Detta för att ge en nyanserad bild av händelsen.
– Jag har blivit upplyst om att media kan vrida och vända på det man säger, beroende på om den som intervjuar är för eller emot vargjakt och oavsett vad som skrivs var risken stor att vi skulle bli angripna från den ena eller andra sidan. Till exempel att hunden borde haft koppel och att man får skylla sig själv, och så vidare. Men om allt som händer ska tystas ned – hur kommer vi då kunna få en rättvis bild av hur läget ser ut? säger hundägaren till Svensk Jakt.
Fortfarande ljust på fredagskvällen
Hon berättar att angreppet ägde rum vid 21.30-tiden i fredags kväll på gräsmattan framför bostadshuset som är lantligt beläget, omgivet av stora gärden i ett område med ett 15-tal andra hus.
– Det var fortfarande ljust när jag öppnade dörren för att släppa ut hunden för den sista kvällskissningen. Efter några sekunder började hunden skälla och jag tänkte direkt att han fått syn på någon granne som är ute med sin hund. Hunden sprang från farstukvisten och jag efter, bara någon meter bakom honom, berättar hundägaren.
Hon uppfattade då att det på husets gräsmatta, ett tiotal meter från ytterdörren, stod en stor grå hund.
– Men nu efteråt inser jag att jag inte tittade så noga, min enda tanke var att rädda min hund. Det gick oerhört fort. Jag var max fyra meter ifrån dem när vargen fick tag på hunden, lyfte upp honom och sprang iväg med honom. Fullständigt panikslagen sprang jag skrikande efter dem. Att höra hundens skrik av panik och smärta är något av det värsta jag upplevt, berättar hundägaren.
Inga spår av hunden
Tillsammans med sin sambo försökte kvinnan följa efter vargen. De sprang barfota över ett gärde, upp på en grusväg och ser sedan vargen försvinna in i skogen.
– Vi hörde fortfarande hundens gälla skrikande och försökte lokalisera vart det tog vägen, men plötsligt blev det tyst.
Grannar som hört hundägaren och hunden ansluter och hjälper till att söka efter den saknade hunden, men trots flera timmars letande hittar man inga spår. Efter anmälan av händelsen besöktes platsen dagen därpå, i lördags, av länsstyrelsens besiktningsman. Denne konstaterade, enligt hundägaren, att det var en varg som tagit hunden.
Trots vidare sökande under helgen hittade man inga spår efter hunden.
– Jag kan fortfarande inte förstå att vi hade en varg i trädgården som dödade vår hund, helt ofattbart, sådant man aldrig tror ska hända, berättar hundägaren.
Nära Glaskogen-reviret
Smolmark ligger inte långt från vargreviret i Glaskogen och vargar har varit synliga i området tidigare. Enligt hundägaren har grannar gjort flera vargobervationer på senare tid. Bland annat såg deras granne för ett par veckor sedan ett par vargar som jagade tre älgar.
Hon understryker att hon inte vill skapa någon hatstämning gentemot vargen, utan snarare vill informera om vad som faktiskt hänt.
– Jag vill inte starta en hatkampanj mot vargen. Men jag tycker det är viktigt att allmänheten får ta del av primär information istället för eventuell information från ryktesspridning.
– Självklart kände vi stort hat mot vargen som tog en högt älskad familjemedlem ifrån oss, men vi får också ha i åtanke att det kanske inte hänt om inte hunden hade sprungit mot den? Många frågor har cirkulerat i våra huvuden sedan det här hände. Hatet som vi först kände har börjat släppa, men en känsla av otrygghet och en stor sorg och saknad finns kvar. Jag kommer aldrig att glömma hundens panikartade skrik och synen när vargen sprang iväg med honom. Vetskapen om att han led gör fruktansvärt ont.
Tidigare motståndare till vargjakt
Hundägaren berättar att hon tidigare varit emot vargjakt, men att hon numera ser mer nyanserat på frågan.
– Jag kan varken säga att jag är för eller emot vargjakt. Jag bodde tidigare i Karlstad och ansåg då att det kändes väldigt hemskt med vargjakt. Men jag har efter ett och ett halvt års boende i Årjäng insett att skogarna här inte är likadana som skogarna i Karlstad. Och jag har fått en större förståelse för vargjakt, men min kunskap i frågan är låg så jag vill inte ta ställning. Speciellt inte nu när sorgen gör att man kanske inte ser helt objektivt på frågan. Jag vill bara att folk ska få veta att sådant här faktiskt händer. Jag trodde aldrig någonsin att något sådant här skulle kunna hända. Vargar är ju skygga, har man ju alltid fått höra. Det var nog därför jag inte ens reflekterade över att det var en varg utan jag trodde det var en hund, berättar den bedrövade hundägaren i Smolmark utanför Årjäng i Värmland.