Hundägaren Sten-Olov Olsson gick som gästjägare den ödestigra dagen. Han släppte sin duktiga jämthundsatik Majja och hann inte gå från bilen innan han hörde henne skälla 350 meter bort. När hon fortsatte att skrika förstod han att något var fel och skyndade efter skogsbilvägen mot platsen. På väg fram till hunden mötte han en varg.
– Först tog jag upp bössan och siktade, men sen började jag tänka. Jag visste inte hur illa skadad Majja var och det blir en lång polisutredning om man skjuter en varg, och dessutom tar de ju bössan under utredningstiden, säger Sten-Olov Olsson.
Tarmarna hängde ut
Istället sprang han till sin svårt sargade hund. När tiken fick syn på honom försökte hon resa sig, men kunde inte. Tarmarna trängde ut ur magen.
Majja togs först till veterinär och opererades i tre timmar, hon hade 14 vargbett över hela kroppen. Väl hemma igen visade hon tecken på att må allt sämre. Efter telefonkontakt med djursjukhuset i Uppsala bestämde sig hundägarna för att åka dit, en resa på över 20 mil.
– Majja skrek hela vägen på grund av sina svåra smärtor, men när vi kom fram orkade hon inte längre. Hon dog vid dörren till djursjukhuset, säger Sten-Olov Olsson.
Vargar från Tenskogsreviret
Attacken inträffade inom Tenskogsreviret. I reviret finns två vuxna vargar och minst fyra ungvargar. De två föräldradjuren är försedda med sändare.
– Jag upplevde inte att vargen var så stor. Jag såg heller ingen sändare, men den kan jag ha missat, säger Sten-Olov Olsson.
Sten-Olov vet inte i dagsläget om han kommer att skaffa någon ny jakthund.
– Vi får se. Jag jagar i Jämtland och ska jag fortsätta där måste jag ha en ny hund.
Han vet heller inte om det kommer att sökas skyddsjakt på Tenskogsvargarna.
– Det känns inte meningsfullt. Vi får väl bara till svar att de inte kan säga vilken varg som attackerade Majja och avslår därefter ansökan, säger Sten-Olov Olsson.
Vargparet i Tenskogsreviret i samband med att de fick GPS-sändare i februari 2010. Foto: Olle Olsson |