"Legitimitet och lärande i den svenska rovdjursförvaltningen" – så heter undersökningen av viltförvaltningsdelegationerna som gjorts av statsvetaren Simon Matti vid Luleå tekniska universitet. Viltförvaltningsdelegationerna består av sex politiker och sju representanter för olika intresseområden: jakt och viltvård, na­turvård, friluftsintresset, markägare, lokalt näringsliv och turism, skogsnäring och trafiksäkerhet. I vissa län ska det också finnas representanter för yrkesfisket, fäbodbruket, rennäringen och sametinget.

De politiska ledamöterna i viltförvaltningsdelegationerna i tre län – två i norra rovdjursförvaltningsområdet, ett i mellersta – har fått svara på frågor om sina åsikter. Av svaren som lämnats drar forskaren Simon Matti slutsatsen att jaktintresset är överrepresenterat.

– Av de individer som ingår i delegationerna och som sitter som representanter för andra intressen så är det en ganska stor del som också räknar sig själva som jägare. På papperet representerar de annat, både politiker- och sak- och ägarintressen, säger Simon Matti till Ekot.

– Av de femton politiker som ingår i de här tre viltförvaltningsdelegationerna så är det nio stycken som ser sig själva som jägare, säger Simon Matti.

Enligt Matti kan konsekvensen av detta bli att jaktintresset får för stort inflytande.

– Det får ju den konsekvensen att just de frågor och intressen som jägarförbunden och jägare i allmänhet har i rovdjursfrågan får större tyngd i viltförvaltningsdelegationerna.

Sen kan man diskutera om jägare är en homogen grupp som alltid tycker lika, men vår undersökning tyder lite på att det är så. Det finns vissa tydliga skillnader mellan jägargruppen och andra grupper i en del frågor. Det gör att makten i viltförvaltningsdelegationerna förskjuts lite grand till ett särintresse, säger Simon Matti till Ekot.

– Om syftet med de här delegationerna är att öka legitimiteten hos allmänheten för rovdjurspolitiken så misslyckas man ju lite grand när man inte har en representation som stämmer överens med vad allmänheten tycker, säger Simon Matti.

Kraftigt mothugg

Dessa slutsatser får mothugg från Jägareförbundet, vars biträdande riksjaktvårdskonsulent Daniel Ligné till att börja med konstaterar att underlaget i undersökningen är litet. Endast tre av 21 viltförvaltningsdelegationer är undersökta, varför man kan ställa frågan om resultatet är representativt. Å andra sidan är det inte så konstigt att politiker som ska besluta i jakt- och viltfrågor också är intresserade av sådana, konstaterar Ligné:

– Alla politiska konstellationer består av människor med intresse för frågorna de hanterar. I landstinget sitter folk som är intresserade av vård och i rennäringsdelgationerna sitter folk som är intresserade av renskötselfrågor. Det är ganska naturligt att de som direkt berörs av viltförvaltningsdelegationernas beslut, jägare och markägare, visar ett stort intresse för att arbeta med frågorna.
– Sedan måste man komma ihåg att det ytterst är framförallt markägare och jägare som berörs av de beslut som fattas av viltförvaltningsdelegationerna.

– Forskaren förutsätter att jägare är ett särintresse. Alla opinionsundersökningar som gjorts på senare tid visar att jägarna i alla vilt- och naturfrågor har en syn som är identisk med ”allmänhetens”. Vargfrågan, som exemplifierades i inslaget, är helt likadan. Jägareförbundets rovdjurspolicy stöds av drygt 80 procent av befolkningen och 309 av riksdagens 349 ledamöter, säger Daniel Ligné.

I inslaget i Ekot slås också fast att viltförvaltningsdelegationerna bestämmer över till exempel skyddsjaktsbeslut.

– Så är inte fallet. Ingen enda viltförvaltningsdelegation har hittills varit delaktiga i ett enda skarpt beslut. Det är det verkliga demokratiproblemet som borde belysas, säger Daniel Ligné.

Läs mer:

• Länk till presentation av forskarnas undersökning.