Om dessa platser placeras mera rätt tvingas inte det vilda i samma utsträckning att passera trafikerade vägar. När man färdas utmed de större vägarna ser man med jämna eller ojämna mellanrum både utfodrings- och åtelplatser för det vilda som indirekt utgör en trafikfara. Genom att anlägga sådana olämpliga platser utsätter man inte bara viltet för onödiga risker utan även bilisterna.
Ökad utfodring
Problemet har uppmärksammats efter de senaste två vintrarna, då stödutfodringen av det vilda ökat markant. Utan denna insats av landets jägare hade viltstammarna fått det väsentligt svårare och minskningarna hade troligen varit ännu kraftigare.
– Det är av yttersta vikt att utfodringsplatserna placeras så att det inte får en negativ effekt i form av ökat antal viltpassager över trafikerade vägar, säger Lars-Erik Nilsson, länsansvarig polis för regionala viltolycksrådet i Kronoberg.
Koncentration av viltet
– Genom kunskap om sin mark hittar man relativt lätt platser som viltet gärna uppehåller sig på eller passerar och som ligger ostört. Dessa kan utgöra bra trivselplatser för viltet.
Även planering av skogsskötselåtgärder är av vikt för att inte viltet i större utsträckning ska passera trafikerade vägar.
Man ska också ha i åtanke att utfodring koncentrerar viltet till platserna, vilket i sin tur kan bli ett problem om det finns skadekänslig gröda eller skog i nära anslutning.
Ansvar för viltet
Alltför stora mängder foder gör att en del hinner bli dåligt. Djuren kan då bli sjuka och sjukdomar spridas. Det finns därför många fördelar med att lägga ut mindre mängder åt gången.
Man kan med fördel använda sig av flera platser, även om det innebär mer arbete.
Som jägare och markägare har man ansvar för att viltets behov tillgodoses. Det innebär att man genom olika åtgärder ska se till att det vilda har föda, vatten och skydd. Detta ska utgöra en röd tråd genom hela viltvårdsarbetet och den jaktliga utövningen, så att inte viltet utsätts för onödigt lidande.
Tips för stödutfodringen
• Anlägg utfodringsplatsen där viltet har uppsikt, men ändå ostört. Långt från vägar och skadekänslig gröda och skog.
• Börja i god tid så att viltet hittar och hinner vänja sig vid fodret. Jobba gärna med trivselplatser där flertalet åtgärder görs på samma plats.
• Platserna för fältvilt och småfågel måste ligga i skydd för predatorer. Utfodring sker endast med naturliga råvaror.
• Använd foderspridare, automater och foderhäckar. Glöm inte att städa efter säsongen, plocka undan och kalka på platsen.
• Utfodra med ensilage (örter, klöver och spannmål), havrekross, spannmål, ärtor, majs, frukt och rotfrukter.
• Fäll asp, rönn, ek, bok, tall och salix-arter. Ploga rent från snö på skogsvägar och åkrar med viltbegärliga grödor.
• Planera avverkningar och gallringar av tall och löv vintertid.
• Viltåkrar med en mosaik av olika grödor gynnar många arter över lång tid.
• Mer information och tips finns på Jägareförbundet hemsida. Läs mer här!