Jag har aldrig trott att det skulle vara enkelt att formulera en rovdjurspolitik som bygger broar mellan de vitt skilda intressen som finns i i vargfrågan. Hade det varit inriktningen så hade det bekvämaste förstås varit att göra som tidigare regeringar, det vill säga att begrava frågan i nya utredningar.
Men det hade varit att fortsätta svika vargen och mångfalden i den svenska faunan. Så agerar inte en ansvarsfull regering.
Politiskt brett stöd
Utgångspunkten för regeringens rovdjurspolitik, som har brett stöd i riksdagen även från socialdemokraterna, är att det absolut viktigaste för att vi ska nå en livskraftig vargstam är att stärka genetiken. Det var det samfällda budskapet från både miljörörelse och jägarorganisationer i den dialog vi hade inför rovdjurspropositionen. Det visar också forskningen tydligt.
Det avgörande för en långsiktigt livskraftig vargstam i Sverige är att det tillförs nya vargar. Regeringens politik innebär att under de närmaste fem åren ska upp till 20 vargar som förökar sig och ökar den genetiska variationen införlivas med de vargar som redan finns här. Framför allt ska naturlig invandring österifrån (Finland och Ryssland) underlättas genom att dessa vargar slussas genom renbeteslandet ned genom Sverige. Det kan också bli nödvändigt med flytt av dessa vargar förbi renbetesområdet.
Vilseledande diskussion
Efter licensjakten på varg har det uppstått en ytterst vilseledande diskussion om jakt och genetik. Regeringen har beslutat om en strängt kontrollerad och begränsad vargjakt. Jakten ska vara selektiv. Vi har angivit att vargar som är genetiskt värdefulla ska undantas. Jakten ska inriktas på vargar som visar stora defekter.
Men den svenska vargstammen är så svårt inavlad att forskarna inför Naturvårdsverkets beslut om årets jakt rekommenderade skydd bara av det så kallade Galvenreviret i Gävleborgs län, där det finns en invandrad finsk varg och dess avkommor. I övrigt behövdes – enligt forskarna – inga ytterligare skyddade zoner, för att uppfylla regeringens krav på att värdefulla individer ska skyddas.
Skapa acceptans
Men varför då jaga? Vargstammen behöver hållas på en nivå som långsiktigt skapar acceptans i vår fauna. En fortsatt okontrollerad tillväxt av en vargstam med dålig genetik är vare sig bra av genetikskäl eller för acceptansen för vargarna. Har vi inte acceptans för varg i vår fauna kan vi inte vidta åtgärder för att öka genetiken och därmed få en livskraftig vargstam. Tidigare var enligt forskarna upp till hälften av den årliga vargdödligheten en följd av okontrollerad tjuvjakt.
Att hålla nere den okontrollerade tillväxten av genetiskt sjuka vargar genom jakt blir därmed en väsentlig del av regeringens rovdjurspolitik. Däremot har jag aldrig påstått att vargjakt enskilt skulle stärka genetiken.
Debatt med tyckande
Vargdebatten präglas av mycket tyckande och många starka påståenden. Ett är nu att ”vargarna som skjutits är friska”. Men, som forskarna påpekat syns inte genetiska defekter som yttrar sig i form av mycket låg reproduktionsförmåga, vid obduktion. Forskarna är liksom regeringen entydiga: den svenska vargstammen är svårt inavlad och därför hotad. Det bekräftades vid jaktbeslutet att enbart undanta ett revir.
Regeringens rovdjurspolitik tar ett helhetsgrepp och är långsiktig. Den svenska vargstammen ska stärkas genom tillförsel av nya vargar och ska under tiden hållas på en nivå som skapar den acceptans som krävs för att vargen ska vara livskraftig och långsiktigt finnas i vår fauna.
Erfarenheterna från 2010 års jakt kommer tillsammans med övriga åtgärder ligga till grund för nästa års beslut. Naturvårdsverket ansvarar för uppföljningen. Men jag kommer redan innan uppföljningen kalla till mig Naturvårdsverket för rapportering och dialog.
Andreas Carlgren, Miljöminister (c)