En viktig anledning till kraftigt minskad biologisk mångfald i odlingslandskapet, och därmed minskad tillgång till föda för fältviltet, är en mer intensiv markanvändning med stor användning av handelsgödsel och bekämpningsmedel. Markanvändning som följer Jordbruksverkets föreskrifter för Ekologisk produktion, med fokus på växtföljder i kombination med mindre gödning och bekämpningsmedel, gynnar viltet i mycket stor utsträckning.

Inom tävlingen räknas åkermark som uppbär jordbruksstöd för Ekologisk produktion under växtsäsongen 2009, eller som brukas på motsvarande sätt. Ange arealen i hektar.

Fleråriga trädor erbjuder en mycket värdefull miljö för viltet, och en fristad för många arter som idag är ovanliga i odlingslandskapet. I trädad mark hinner växter gå i blom, producera nektar och sätta frö, vilket ger rik tillgång till insekter, frön och skott för fälthöns och andra fåglar. Även harar och klövvilt utnyttjar gärna trädor, där de kan finna skydd och smakliga örter som foder under delar av året när åkermarken ligger plöjd eller nysådd. Mindre produktiva åkerskiften bör man därför lägga i träda, för att gynna viltet; extra gynnsamt är det om man skapar ett nätverk av trädad mark, som binder samman dungar med åkerholmar och våtmarker i landskapet.

Inom tävlingen räknas åkermark som ligger i träda under växtsäsongen 2009. Ange arealen i hektar.

Odlingsmönstren ser mycket olika ut i olika delar av Sverige, och ur viltets perspektiv är det brist på spannmål i skogsbygd och i Norrlands inland. Spannmål erbjuder viltet en födoresurs innan skörd, men även spillsäd är viktig för framför allt fåglar.

Inom tävlingen räknas åkermark sådd med spannmål som skördas under växtsäsongen 2009 i skogsbygd i hela Sverige, och i mellanbygd i Norrland. Ange arealen i hektar. Oskördad spannmålsgröda och åkrar inom ramen för miljöstödet "Fågelåker" räknas istället som viltåker.

Tall är en viktig foderväxt för älgen under vintern. För att undvika betesskador har man dock i allt större utsträckning börjat plantera gran och andra trädslag på tallboniteter. Därmed minskar mängden tillgängligt foder för älgen, och betestrycket stiger självfallet på de arealer som planteras med tall. Man kan även som en ren viltvårdsåtgärd välja att plantera tall på mer bördiga marker, och i de delar av landskapet som viltanpassas, i avsikt att skapa foder för älgen.

Inom tävlingen räknas arealer som planteras med vanlig tall, Pinus silvestris, under 2009. Contorta och andra främmande arter räknas inte.

Genom att anlägga en obrukad zon åkermark mot vattendrag skapar man en extensivt brukad viltanpassad miljö, som dessutom ofta knyter samman olika landskapselement. I vissa delar av landet går det att få särskilt miljöstöd för åtgärden, men det är självfallet möjligt att anlägga flerårig vall som brukas extensivt längs vattendrag även i övriga Sverige.

Inom tävlingen räknas arealer som avsatts som skyddszon längs vattendrag under 2009 i enlighet med miljöstöden. Träda, betesmark eller extensivt brukad vall (första skörd efter 14/7) i maximalt 20 meter breda remsor längs vattendrag på åkermark räknas på samma sätt. Ange arealen i hektar.

Viltet gynnas av att ha tillgång till vallar och stubbåkrar under vintern, och vårplöjning är därmed fördelaktigt för viltet. I delar av landet kan man dessutom få särskilt miljöstöd för vårbearbetning och för eventuell fånggröda.

Inom tävlingen räknas arealer åkermark som vårplöjs. Ange arealen i hektar.

Vid röjningen lägger man grunden för den framtida artsammansättningen i bestånden. Röj fram och friställ sälg, ek, rönn och hassel, samt se till att hålla en hög lövandel. Speciellt i fuktiga områden och längs vattendrag bör man spara löv eller låta bli att röja helt. Högröjning, toppröjning och midjeröjning är benämningar på röjning där stammarna som röjs kapas i midjehöjd i stället för nära marken. Metoden bygger på att de skogligt värdefulla träden som lämnas oröjda får ett försprång framför kapade träd. Viktigt vid detta röjningssätt är att det finns levande skott och knoppar kvar under kapstället så att träden kan svara genom att skjuta nya skott som kan betas. Därmed lämpar sig högröjning främst för träd som inte är alltför höga. Högre röjningsstammar av lövträd kan kapas som vanligt nära marken och kommer då att producera rot- eller stubbskott till gagn för växtätande vilt. Preliminära forskningsresultat visar att älgskadorna på tallhuvudstammarna blivit mindre efter högröjning än efter vanlig ungskogsröjning.

Inom tävlingen räknas arealer som toppröjts, eller där man sparat extra löv för viltet, under 2009. Ange arealen i hektar.

Genom att lämna en oskördad remsa mot åkerkant kan man enkelt erbjuda viltet tillgång till föda i de delar av åkermarken som viltet helst utnyttjar. Har man svårbrukade åkrar kan man med fördel lämna grödan i de hörn som är svåra att skörda. Där åkermark skuggas av skog växer grödorna dåligt, vilket är ett gott argument för att skapa en bred brynzon på sydsidan av åkrar. Gör man inte det så finns det mycket litet att förlora på att låta bli att skörda grödan till förmån för viltet. Produktionsbortfallet av en sådan åtgärd blir mycket litet.

Inom tävlingen räknas arealer oskördad gröda som lämnas i kanten av åkrar mot skog eller våtmark under 2009. Viltåkrar som anläggs på detta sätt är särskilt värdefulla, och ger därför poäng både som viltåker och som oskördad remsa. Uppskatta arealen och ange den i hektar.

Viltet utnyttjar med förkärlek kanterna av en åker. Genom att lämna en remsa osådd ytterst på åkern skapas en värdefull upptorkningszon för harar och fälthöns. Genom att inte spruta får man samtidigt tillgång till örter, fröer och insekter. Remsorna fungerar dessutom som skottgator, och ger en möjlighet att bättre bedöma vilka djur som är skjutbara innan skörd av grödan.

Inom tävlingen räknas arealer som lämnats osådda i remsor mot skog eller våtmark på åkrar som brukas under växtsäsongen 2009. Uppskatta arealen och ange den i hektar.

Ett sätt att samtidigt skapa skydd och föda för fältviltet är att anlägga så kallade ”beetle banks” i åkermarken. Genom att lägga två eller flera plogdrag mot varandra i en remsa på åkern skapar man en låg jordvall med rikligt med hålrum mellan tiltorna. Jordvallen sås efter minsta möjliga ytterligare jordbearbetning med rörflen, hundäxing eller något annat tuvbildande gräs, och skapar då perfekta förutsättningar bland annat för övervintrande rovinsekter. Därmed minskar behoven av ogräsbekämpning i den angränsande åkermarken, och man skapar både rik tillgång till rovinsekter och skydd för fälthöns och harar. Gräs och ogräs i jordvallen erbjuder också en födoresurs för viltet. Jordvallen skall vara flerårig, men kan enkelt brytas genom plöjning när man så önskar. Jordvallen bör självfallet inte sprutas med bekämpningsmedel, eftersom man då tar bort en stor del av värdet av åtgärden.

Inom tävlingen räknas befintlig eller ny anlagd jordvall i åkermark som brukas under 2009. Jordvallen får inte sprutas med bekämpningsmedel mot insekter eller ogräs för att räknas i tävlingen. Ange den totala längden på jordvallar i meter.