Det är få viltvårdsinsatser som har så stora, positiva effekter som att sköta och anlägga våtmarker. Enklast och billigast är det om man kan återställa gamla våtmarker, genom att dämma eller lägga igen diken. Sådana våtmarker ger också mest biologisk mångfald, och därmed föda för viltet. Saknar man möjligheter att dämma, så kan man dock självfallet gräva ett viltvatten. Änder utnyttjar främst våtmarker grundare än 50 cm, och man bör sträva efter en mosaik med ungefär lika mycket öppet vatten som växtlighet. Fiskar och kräftor konkurrerar med änderna om samma föda, och man bör därför varken plantera in fisk eller kräftor i ett viltvatten. Det är också viktigt att inte utfodra för mycket, eller sätta ut stora mängder änder i små vatten, eftersom vattenkvaliteten annars snabbt förstörs. Utfodrar man med spannmål vid ett viltvatten där det även finns vildsvin, så kan man räkna med att vildsvinen även kommer att snoka rätt på andbon i anslutning till våtmarken.

I många fall finns det möjligheter att söka anläggningsstöd för våtmarker på jordbruksmark, vilket kan delfinansiera ett projekt. Inom tävlingen räknas arealer som nyanlagda om de ställts under vatten under året genom aktiva åtgärder. Uppskatta arealen och ange den i hektar.

Våtmarker är en föränderlig miljö, där det krävs regelbundna störningar för de inte skall växa igen. Detta kan ske genom att man reglerar vattennivån, slår av vegetation eller betar den. Växter som kaveldun, vass och jättegröe kan snabbt ge ett ogenomträngligt hinder mellan vattnet och den fasta marken runt våtmarken. Växtligheten bör regelbundet slås av, eller betas, för att se till att änder fritt kan röra sig mellan vattnet och angränsande marker utan att flyga. Änder och gäss utnyttjar med förkärlek sanka betesmarker och viltåkrar i anslutning till våtmarker, och kan man skapa sådana miljöer har man alla förutsättningar för att skapa starka fågelstammar och goda jaktmöjligheter. Det finns dessutom särskilda EU-stöd för att sköta strandängar.

Inom tävlingen räknas arealer av befintliga våtmarker grundare än 50 cm som sköts för att gynna viltet, samt angränsande områden som berättigar till EU-stöd för skötsel av våtmarker (försumpad mark i anslutning till våtmark, exempelvis sanka strandängar). Uppskatta arealen och ange den i hektar.

Öppna diken skapar variation i landskapet och erbjuder viltet tillgång till örter, insekter och vatten, samtidigt som man minskar kväveläckaget. Det går dessutom att få stöd för öppna diken inom ramen för miljöstöden.

Inom tävlingen räknas öppen nydikning, eller täckdiken som tas upp och görs om till öppna diken, under 2009. Ange längden i meter.

I skogen har mycket stora ytor dikats ut, ofta utan att man har fått någon ökad skogsproduktion. Däremot försämras viltets livsmiljöer. Ser man inte tydliga positiva effekter av tidigare dikningsföretag bör man därför fylla igen dikena, eller låta bli att rensa dem.

Inom tävlingen räknas skogsdiken som läggs igen under 2009. Ange längden på det tidigare vattenförande diket i meter.